Vitheten på resa

Men hej, Sverige! Det var ett tag sedan, inte för att jag har sett ~ljuset~ och gett upp detta, utan för att jag har varit på semester. Kan bara tänka mig att detta mitt fosterland har saknat min gälla stämma o kritiska blick. Right!?!!

Iaf. Under den korta veckan jag har varit tillbaka har jag 1) legat utslagen i magsjuka, 2) kräkts i min ensamhet till tonerna av Aaliyahs Are You That Somebody, och 3) kritiskt reflekterat kring vithet och turism. Såklart!

Jag tänker mycket på hur vitheten i sig är som ett pass – den öppnar dörrar, både internt (inom Sverige) och utomlands (i den stora, vida världen däruuute!). Som Louis CK påpekar i någon sketch (*tar ett moment att himla åt att hon actually är Den Personen som citerar Louis CK*) – om man är en vit man kan man röra sig genom både tid och rum utan större problem. (Detta med den eviga disclaimern, att vem som räknas som vit också varierar med tid och rum.)

Många vita upplever iofs rasifiering i och med att de åker utomlands – ofta för första gången, vilket innebär att man som rasifierad brud får sitta o lyssna på en hel massa ~speciella insikter~ från vita friendz som har varit på resa, ex. ”Gue, jag kände mig verkligen utanför. Alla behandlade mig annorlunda för att jag var vit!!!! Typ bättre?”

Jepp. Ofta innebär inte den här rasifieringsprocessen att den vita personen går miste om privilegier, att hen utestängs från vissa rum, att någon säger, ”Här har du inte tillträde.” Det är inte som om invånarna i random land bara

 tumblr_mep3n94SMc1qe5kepo1_500

Tvärtom. Här väntar öppna famnar, liksom!

Men när jag, med mitt black self, ska ut på resa – då måste man tänka till. Vart kan jag åka? Tillsammans med vem, för att det ska vara säkert, för att jag ska få passera? Detta gäller i och för sig inte när jag drar till moderlandet (heh), då jag slipper rasifieringen, då jag är en svart kropp bland många, många andra.

FÖRUTOM när man stöter på en vit turist. För då, ni! Då blir man en del av den exotiska upplevelsen.

Asså. Jag vill inte att ni ska tro att jag går omkring och hatar på vita turister, att jag går och throw shade.

Däremot finns det två typer av vita turister som jag är extremt bra på att pricka in och sedan undvika: jag kallar dem Missionären och Dansar med vargar. Är du en av dessa två typer?? Läs vidare!

Låt oss börja med Missionären. Missionären är turistversionen av White Savior-typen jag har skrivit om förut – den vita räddaren som ska lyfta oss stackars bruna offer ur misären. Oftast genom att bygga skolor!

”Och varför är detta så fel!?” kanske ni utropar. ”Behöver vi inte alla skolor???”

Jo, minsann! Det jag ryser av obehag inför är attityden – någon annans misär blir en del av den vita resenärens ”spännande upplevelse”. Ofta brukar Missionären säga saker som, ”De är så fattiga, men ändå så glada och gästvänliga!!” eller ”De har så lite, men de ~lever~. Inte som vi!” eller ”De må inte ha några skor, men oj vad de kan dansa!!”

Det finns inget riktigt intresse av att hjälpa, av att ifrågasätta globala förtryckarsystem, att arbeta med politiskt svåra frågor som hjälper mer i längden. Istället blir fattigdom en pikant liten upplevelse som LÄR Missionären någonting om hur viktigt det är att skratta, att varje moln har en guldkant, att gue, vad jag aldrig mer ska klaga på mina I-landsproblem!

Låt mig illustrera detta med en ankedot ur Mitt LYFE. När jag pluggade bruka det stå en sådan där feel-good-organisation utanför skolan o samla in pengar till, typ, afrikanska skolor. En gång såg jag en tjej jag kände där och kände mig tvungen att stanna till. (SEE, jag är skitartig IRL!) Då följde den här konversationen:

HON: Heej! Vill du bidra till att samla in pengar till vår Afrika-resa? Vi ska bygga skolor!! För alla förtjänar skolor *ler saligt*.

JAG: Ehh, tja… Asså vilket land ska ni åka till?

HON: Vi ska till… Vi, öh. Alltså till Afrika.

JAG *stirrandes*: Ja, men typ vart i Afrika??

HON: AFRIKA SA JAG JU.

Jag var inte ute efter att sätta henne på plats eller något – hon visste bara genuint EJ vart hon skulle, detta trots det faktum att hon samlade in pengar för att få åka och bygga skolor.

Det spelade liksom ingen roll vilket land det var – det som spelade roll var hennes resa, hennes upplevelse, som jag gissar bestod i att klappa små svarta barn på huvudet o lära sig ett och annat om att le genom fattigdomen. *snyft* SÅ vackert.

Så det är alltså Missionären. Känner ni igen er i detta? I sådana fall – plz, sluta. Vill ni göra oss fattiga afrikaner en tjänst, v.g. störta kapitalismen eller något. Vi kan bjuda er på traditionell dans som tack.

Men typen jag stör mig på MER än Missionären är – Dansar med vargar. Jag ska vara helt ärligt: efter a liftetime of Dansar med vargar har jag utvecklat en allergi mot alla som påminner om typen. Och vad påminner mig om typen?

dances w wolves

(bl a detta)

Jo. Dansar med vargar brukar vara konstant brunbränd, iklädd fladdriga mysbyxor hen har köpt av infödingarna i en random by, ha solblekt hår antingen i dreads eller cornrows, och poserar ofta i solnedgången med ett par bongotrummar. Ofta har hen på sig flera ”traditionella” smycken och hänger sig spontant åt afrikansk dans.

(True story. En gång bevittnade jag inte en, utan TVÅ Dansar med vargar dansa afrikansk dans till tonerna av bongotrummorna som en tredje DmV spelade. Samtliga hade cornrows eller dreads. Samtliga fick mig att vilja skrika, ”Men gue, jag önskar att jag var lika ETT med NATUREN.”)

Dansar med vargar på resa vill alltid ha sk ”genuina” upplevelser. De brukar beklaga sig över att städer växer eller att folk får el, eftersom, ”Det är så tragiskt att den genuina kulturen bara förstörs , jag vill ju sova i en äkta lerhydda *ledsen smiley*.” De lär sig meditationer eller böner på originalspråk, vilket de sedan berättar för dig, om o om igen, efter att de återvänder t. Sverige.

Fast detta är väl harmlöst, what? Folk får väl klä sig och bete sig hur de vill?!

Såhär skriver geniet Sara Ahmed om filmen Dansar med vargar:

Fascinationen inför indianerna och fascinationen inför vargen fungerar på liknande sätt: Vargen och indianen får ”stå för” det som saknas i den vite mannens ansikte, längtan, rörelsen, och närheten till naturen… Indianerna förblir de andra – de är fortfarande redskap i en vit, manlig historia om (själv)insikt.

Och detta från bell hooks uppsats Eating the Other:

Masses of young people dissatisfied by U.S. imperialism, unemployment, lack of economic opportunity, afflicted by the postmodern malaise of alienation, no sense of grounding, no redemptive identity, can be manipulated by cultural strategies that offer Otherness as appeasement, particularly through commodification. The contemporary crises of identity in the west, especially as experienced by white youth, are eased when the “primitive” is recouped via a focus on diversity and pluralism which suggests the Other can provide life-sustaining alternatives.

Det handlar alltså om att som vit närma sig den andre genom att konstruera den andre som mer spirituell, andlig, levande – en spiritualitet som har sin grund i primitivism och rasism. Och det handlar om att som vit försöka närma sig den andre för att till slut konsumera henom – att den andre som en produkt som går att införskaffa för att göra en själv mer spännande.

Men vad tycker ni om Vitheten på resa? Har ni någon typ ni vill lägga till? Eller…..

AfroWomanYouMad-GIF

Berätta!

Advertisements

40 thoughts on “Vitheten på resa

  1. alltså!!!!! du lyckas gång på gång sätta ord på EXAKT mina tankar. Missionären-människor, PLZ DIE (eller bara sluta, your choice).
    är så otroligt trött på människor som ba “måååste få följa med dig till AFRIKA!! och inte bara typ, åka på safari utan jag vill verkligen hjälpa människor.” LIKSOM, snälla, att du åker till aaaafrika och instagrammar dig själv med massa svarta skolbarn och med hashtaggarna #givingback #life #love hjälper INGEN
    lol på denna rant hejdå

  2. Så spot on! Fan vad bra. Det finns ETT ställe som vita “inte får tillträde till” pga hudfärg och det är när polisen kör fram till dem (oss) i townships eller “svarta områden” och ber dom åka därifrån pga “farligt”… väcker massa frågor typ 1) wow, välkommen, japp, “diskriminering”, nu har du hela upplevelsen! (notera ironi) 2) borde polisen inte, I don’t know lösa brott eller nått? (aha de verkar preventivt!! öh) 3) detta är inte ens en “icke-tillgång” eftersom vita alltid kan välja att ändå stanna. Sånt måste ju göra Dansar med vargar-na skitarga/besvikna/mm!

  3. Ja herre, har åkt utomlands rätt mycket och även varit i detta landet Afrika, hehe. Stör mig som fan på dmv-personer som typ flyger med en i sina lokalköpta stora byxor, dreads och allt.

    Själv fick jag lära mig som liten att eftersom jag är blond och inte heller så ful så bara äälskade alla mig (upplevde detta dock inte i Sydafrika vilket var jävligt skönt) liksom oavsett hur cool/snygg en ickevit än var så tittade dom på mig. Och när jag försökt förklara för vänner här hemma att jag mest tycker det är obehagligt så tycker dom att jag “skryter” men alltså HUR. Det är ju inte så att dom inser vilken unik och fantastisk människa jag är, utan bara att jag är blond och ganska lång, vita drag yada yada. Aja vet knappt vad jag vill säga. En grej angående missionären är dock att jag har så svårt att förklara för folk som ba: men det är väl jättebra? varför det känns kefft att komma dit och ba vilja känna sig god.

  4. Men hur ska en göra för att göra rätt då? Andra kulturer är väldigt väldigt intressanta och det är väll klart en, om en har chansen att se den, vill ta del av den? Ska jag som vit sluta resa? Ska jag låtsas som att allt är som det är hemma? Plz berätta, jag försöker inte vara dryg men jag vill verkligen veta!

    • Man kan väl “ta del av” kulturen, men det handlar väl främst om vilken attityd man har, att inte hålla på att romantisera “De andra” och tillskriva dem massa härliga egenskaper som gagnar ens eget syfte. Jag tänker även att om man åker till ett land som är fattigt osv, så kan man ju ta reda på så mycket man kan, om historia och politiskt system etc, kanske vilka lokala organisationer/partier som arbetar för olika saker osv. Och om man sedan absolut vill göra något kan man skänka pengar till en sådan lokal organisation.

    • Nu är inte jag heller expert, men det jag brukar se hos både Missionären och Dansar Med Vargar är tänkesättet att allt finns till för DEM. Att man som vit turist lätt hamnar i en situation där man är van vid att ha tillgång till precis allt och se allting som sitt eget, och att det sitter kvar även när man hälsar på i någon annans kultur. Självklart ska man resa runt och lära känna världen, men det är stor skillnad på genuin nyfikenhet och att behandla andra kulturer som en idealiserad liten utopi där man kan göra vad man vill. Lite som exemplet i själva huvudinlägget om hur synd det är att städerna blir större, för det vore ju så exoootiskt att sova i en lerhydda. Att helt bortse från ett lands/kulturs existens bortom sina egna bekväma, självupphöjande fantasier. Om du är nyfiken på kulturen i Marocko, åk dit! Men ta den som den är, inte som något att göra till rekvisita i pjäsen om dig själv.

      Nu är ju det här obviously bara mina egna tankar, någon som kanske har mer erfarenhet av det här och kan fylla i?

    • Jag tror att många vita kan känna som du, Axelina. Sara Ahmed skriver många intressanta saker som berör detta i olika avsnitt av sin bok “Vithetens hegemoni”. Kan tyvärr ej citera just nu, för jag har inte boken framför mig, så jag skriver helt enkelt ner mina egna tankar istället, men vill betona att de är starkt påverkade av hennes + att det är tack vare henne och andra rasifierade personers arbete med att synliggöra det jag kommer skriva om nedan som jag kan göra denna analys:

      Våga stanna kvar i den känsla av obehag som dyker upp i dig när du läser PK-Maffias text.

      Det du ber om är hjälp att hitta en lösning, typ: “Hur ska jag kunna ta del av idéer, kultur etc som skapats av andra människor, på platser där jag inte är hemma utan att behöva bidra till det här dåliga som är rasism?”

      Jag är också vit och jag vet hur det är att känna den där känslan av frustration och låsning: “Jaha, nu gör jag visst fel, nu är jag visst skadlig, hur ska jag göra för att bli en positiv eller ialla fall neutral kraft här istället för en negativ som bara förstör det som kommer i min väg?” Ens självbild som en okej person har trasats sönder och en vill laga den igen, genom att göra om och göra rätt. Problemet är att den impulsen, enligt min egen erfarenhet (+ Ahmeds analyser vill jag minnas), har mer att göra med en själv och den egna självkänslan än om antirasism. (Obs att många känslor kan sammanblandas i den impulsen.) “Om jag bara får reda på den fungerande metoden så kan jag återigen bli mer så som jag vill vara, nämligen en okej människa som inte glatt bygger på strukturella förtryck och njuter frukterna av dem privilegier jag får på andras bekostnad” – typ. Min rasism känns hemsk både för att den skadar andra, men också för att den gör MIG till en obehaglig person. Och det står jag inte ut med att vara.

      I det spända känsloläget som insikten om den egna rasismen resulterar i, är risken mycket stor att en gör vad som helst som kommer att återställa ens upplevelse om att en KAN göra gott (i detta fall sparka på alt ej bygga på white supremacy). Oavsett om det innebär verkliga antirasistiska handlingar eller bara skenbara sådana. Eftersom att en utgår ifrån sitt eget behov av att känna sig ok, snarare än från en genomtänkt ansträngning att omfördela pengar, makt, space, kärlek, uppmärksamhet osv. Och jag tror inte att en handling eller strategi är antirasistisk om den inte faktiskt gör just det, omfördelar. Och enligt min erfarenhet (+ Ahmeds vill jag minnas, kolla in sista kapitlet i boken obs får kompletera med källhänvisningar sedan) så är den där omfördelningen ofta väldigt villkorad i vita personers “antirasism”, även min egen. En vill fortfarande bli tackad, eller älskad, eller extra uppmärksammad av den som får godsakerna. En vill fortfarande stå i centrum. En vill egentligen inte flytta på sig överhuvudtaget.

      Detta kanske låter mycket hårt, men jag har åtminstone kommit underfund med att jag själv fungerar så. Och jag tycker mig se det hos så många andra vita personer också (alla nästan?). Det spelar ingen roll hur mycket Viktig Antirasistisk litteratur jag läser, hur många “Camila och Mireya”-podavsnitt jag lyssnar på, eller hur många seminarier jag går på. Jag är ändå riskabel, hela tiden. Riskabel för att jag kan ockupera antirasismen med mina känslor och därmed motarbetar den. Det betyder inte att jag (eller du) inte kan bidra och stötta den kampen, bara att jag (och du) är en komplex och riskabel allierad. Att jag (och du) kan göra saker som stöttar antirasistiskt arbete, samtidigt som jag (och du) gör andra saker som motverkar det.

      Jag tror att det är bättre att försöka bli kvar i dem jobbiga känslor som väcks när en förstår att en själv är riskabel och problematisk (obs Ahmed igen, återkommer med källa). Verklig antirasism gör ont för oss vita. För vi måste tappa tusen privilegier av alla de slag. Flyr vi från den smärtan direkt överger vi en sorts produktiva punkter där saker skulle kunna ske.

      Jag förstår det som att du känner dig förvirrad och frustrerad just nu. Våga stanna i det. Den strategi eller handlingplan som du ber PK-Maffia om finns nog inte att uppbringa. Vi sitter i och återskapar ständigt det här globala, sexistiska, rasistiska, kapitalistiska systemet. Det är komplext. lösningarna är komplexa. Och inte direkt individuella, även om vi också verkligen måste arbeta med oss själva på individnivå OBS VIKTIGT! Du kommer gissningsvis inte att bidra till en verklig omfördelningspolitik på dina resor, oavsett hur du beter dig. Ditt resande kommer inte bli och kan aldrig vara “rent” i den tid och värld vi lever i nu. Och ditt sätt att relatera till andra kulturer kommer nog heller inte att vara rent. Betyder det att du inte kan interagera alls med icke-vita personer eller personer med annan kulturell bakgrund etc? Nej, det gör det inte. Men det betyder att det inte finns en enkel väg att gå för att få syn på och komma ifrån rasistiska strukturer. Och att du måste söka mycket kunskap och jobba hårt.

      Hur bidra till verklig omfördelningspolitik? Det är väl frågan som ständigt återkommer.

      Kan bara uppmuntra till att söka mer kunskap, både om teori och om vad det finns för rörelser och aktivism i världen just nu. Så kommer du att kunna utveckla strategier över tid. Men de kommer som sagt inte att vara ett recept på ett problemfritt resande, för ditt resande är problematiskt inte bara pga dina värdering etc utan också pga geopolitik och ekonomiska relationer.

      Tänker också att det är problematiskt att vända sig till PK-maffia eller andra rasifierade personer och be om lösningar på det här sättet. Det är klart att en stark längtan efter strategier och handlingspaket + det faktum att tex PK-maffia ju uppenbart är en svinintelligent person med mycket kunskap + redan utför folkbildningsarbete iom denna blogg gör att en kan känna sig manad att vända sig till henne för att få föra samtal om antirasism eller få svar på sina frågor. Men det innebär ju väldigt mycket arbete för henne att skriva utförliga svar på alla funderingar och tankar som kan dyka upp hos hennes vita läsare. Om det en längtar efter är en startpunkt kan en göra de här sakerna, istället för att be den rasifierade person involverad i antirasistisk kamp som är nära en att leverera lösningar:

      -läs, lyssna, sök information. I detta fall: Det finns ganska mycket litteratur skrivet om turism och politik. Bla hade den antirasistiska tidskriften “Mana” ett temanr om detta i vintras, borde finnas på närmsta större stadsbibliotek att rota fram och läsa. Sara Ahmed är ju också jättebra med sin “Vithetens hegemoni”. Och genom dem kommer referenslistorna att växa med tips på andra bra grejer som berör samma ämne. Och det finns MASSOR!

      – Tala med någon välbetrodd person SOM ÄR OK MED DET om sina känslor. Som vit får en ju som sagt ofta starka känsloattacker i samband med antirasism och den egna rasismen, som en behöver lära sig att hantera och ta hand om. Att ta hand om dem innebär (tror jag iaf) tex att inte lägga dem i knät på valfri rasifierad person och fråga “vad tänker du om mina känslor?” Att utsättas för strukturellt förtryck är ju en djupt personlig upplevelse, ens erfarenheter av det kan vara mycket privata, såriga och jobbiga att visa upp. Svårt också att kritisera en vän, eller vara ärlig mot den om hur den bidrar till det strukturella förtryck en själv upplever. Den person du talar med ska inte sättas i en besvärlig situation eller känna sig mer otrygg pga att du mår dåligt. Om du talar med en annan vit person, försök vara uppmärksam på samtalet och vad ni bekräftar hos varandra. Kom också ihåg att insikter en får som vit om problematiskt eget beteende inte behöver innebära att en ändrar samma beteende.

      – Skriv ner alla dina egna tankar och känslor. Du kan tex skapa ett dokument på datorn som heter “Min rasism” el liknande. Försök utveckla och följa upp spår i din egen tankegång. Varför reagerar jag så här inför x? Vad är det jag tycker är svårt? vad gör mig förvirrad? Det här dokumentet är till bara för dig, så du behöver inte vara smart eller påläst eller ha fattat allt, men du behöver vara ärlig och våga anstränga dig.

      -lyssna mer. läs mer. Vänta. Våga dröja i de dåliga känslorna.

      Var detta (abnormt långa) inlägg användbart, tror du?

      Nätrespekt och -kärlek till PK-Maffia!

      • Gud vad mycket plats jag tog nu. Var inte meningen att översvämma bloggen. 😦 Ska bara förtydliga en sak: Menar inte att en inte ska skriva till PK-Maffia alls + att hon vet bäst själv vilka samtal hon vill engagera sig i, jag bör och kan ej tala för henne eller någon annan. Så det är min personliga åsikt att de enkla handlingsplanerna kan vara problematiska att be om.

        Och Zeitoun har många kloka tankar.

        Vad tänker alla ni andra?

  5. obs white girl speaking så ingen auktoritet on this subject!!

    Alltså, dansa-med-vargar typerna är ju allt för roliga, jag tänker på alla som åker till indien för att “finna sig själva” t.ex. (och vad är det med dreadsen???)

    En till grej med vitheten på resa som någon klok skrev om på tumblr för ett tag sen (tyvärr minns jag inte vart jag läste det, bu på mig.)- att vi envisas med att bygga lyxhotell på varenda jävla strand på södra halvklotet som vi får syn på. sen sitter folk där på “semester” all inclusive och chillaxar tsm med andra vita människor… och gynnar nån askorrupt regim? (typ ras-separatistisk hotellmiljö som man aldrig lämnar? da fuck)

    Minns att MIA kommenterade att när hon googlat på Sri Lanka var det bara lyxhotell och resepaket hon hittade. Inget om hur det faktiskt ser ut. Vita människor paketerar liksom andras länder för sin konsumtion och gör det till någon mysig medelklassprodukt bara för att de ‘förtjänar’ en solsemester under jullovet…

  6. Jag är inte säker på om länken funkar att läsa för icke-prenumeranter men jag gör ett försök: http://www.dagen.se/familj/jag-ska-gifta-mig-med-en-helfralst-afrikan/

    Tack för ett bra inlägg! Artikeln jag länkar till fick mig att reagera med att känna mig illa till mods men det var med ditt blogginlägg som jag kunde sätta ord på varför. Observera att jag inte riktar mig mot tjejen/paret ifråga i artikeln. Artikelns formuleringar säger kanske mer om hur journalisten uppfattat situationen och ramat in det hela och tjejen kanske är jätteinsiktfull och har en sund syn på sin roll på kontinenten Afrika och sin make men hur tjejen citeras i artikeln får det att låta som om hon verkligen letade efter exotiska Afrika och en exotisk make.

  7. Hej! Jag vill först säga att jag är glad att jag hittat hit, det är verkligen intressant att följa dina tankar och texter.

    Jag undrar över vad du tänker om en variant av den vite missionären (eller kanske precis den vite missionären). Det är så att jag pluggar till mark- och vatteningenjör och snart är färdig. Det betyder att jag till exempel skulle kunna jobba med vattensäkerhet/försörjning, sanitet, markföroreningar, markstabilitet, översvämningsrisker/skador/åtgärder etc i framtiden, och det i princip vilket land som helst (efter en viss inlärningsperiod såklart) eftersom tekniken och lösningarna i sig till vissdel är globala.

    Något som jag känner att jag vill göra, utöver att jobba hemma i säkra Sverige, är att vara katastrofingenjör, vilket är en sån som åker med tex röda korset eller läkare utan gränser och ser till att det finns vettigt vatten och sanitet vid sjukhus, i flyktingläger eller likande efter jordbävningar, översvämningar och så vidare. Det brukar oftast handla om något som en blir utskickad på och inte något som en arbetar med på heltid jämt.

    Jag kan inte svara på om jag är efter äventyret (fast jag tänker att det mest kommer vara sjukt jävla jobbigt eftersom de ofta jobbar hela sin vakna tid, bor under väldigt varierande förhållanden som jämfört med hemma nästan alltid är väldigt obekväma, utsätts för faror/sjukdomar som inte finns hemma, blir lätt traumatiserade av hjälplösheten som kan kännas när en möts av såna situationer och begränsade medel för att göra något (även om de alltid besitter lyxen av att kunna åka hem)) eller om det är mitt göra-rätt-för-mitt-privilegie-att-ha-fötts-i-sverige-komplex som spökar. Jag vill helt enkelt dela med mig av den kunskap jag fått genom att födas här och gått en gratis utbildning (eller det är vad jag inbillar mig i alla fall).

    Men är det något jag borde akta mig för?
    (Det blev väldigt specifikt och du är ju ingen guru eller så och jag måste tänka själv bla bla, men jag tänker om du råkar fundera på något jag inte borde missa i mina funderingar)
    Det borde vara ungefär samma situation för barnmorskor, sjuksystrar, läkare och så, räknas de också in i den vite missionären?

  8. Hahah vilket bra och roligt inlägg, vilken uppfriskande blogg! Jag brukar bara tänka på hur skenheligt det är att någon som är en Missionär känner sig duktig när den skänker pengar till någon välgörenhets organisation efter att ha sett det typiska porträttet: “afrikansk bäbis med flugor i ansiktet som gråter”, MEN sedan tycker att Sverige tar emot för många flyktingar. Som att allt är lugnt bara det hålls långt borta från deras reality. Bara en tanke!

  9. Ho ho! Spot on! Var tvungen att sluta en kurs med västafrikansk dans pga overload på dem som du kallar för “dansa med vargar”. Provoceras nått så oerhört av dessa människor!

  10. Älskar denhär bloggen + falskheten mest av alla bloggar! Åååååå dreglar på denna blogg. Den är fulländad. Bäst. Lite missionärs-snack nedan!

  11. Jag trivialiserar dina erfarenheter om att vita är mer exotiserande, eftersom det förutsätter att vita agerar på ett fundamentalt olikt sätt inför kulturella olikehter. Det är ett allmänmänskligt beteende att exotisera det som upplevs som annorlunda, något som återfinns hos alla ”raser” och kulturer och nästan alltid sker så fort en ”ras” eller en kultur talar om en annan. Så att dina icke-vita vänner inte exotiserar över sina semestrar är inte sannolikt, såvida de inte delar ett intresse för kritiska studier, och då skulle förklaringen snarare ligga där. Mer troligt är att du, av att dömma av bloggens tidigare fokus, fokuserar just specifikt på vitas exotiserande attityder. Maktkulturens/”rasens” exotiseringen är farligast just p.g.a maktpositionen, men det betyder inte att andra ”rasers” exotisering inte existerar och inte är negativ. Väljer man att enbart fokusera på den exotiseringen med mest makt är det en sak, men att beskriva exotisering som någonting unikt vitt är lögn eller ignorans.

    Du har erfarenehter av exotisering från vita och förmodligen lagt dessa incidenter på minnet, men du ger ingen anleding till varför exoitisering kan generaliseras till den vanliga attityden hos vita.

    Att ”missionären” exotiserar över andra kulturer indikerar på inget sätt ett mindre intresse av att hjälpa: De två går inte emot varandra. Exempelet du tog på missionärens exotisering är för övrigt inte nödvändigtvis ett exempel på exotisering utan kan lika gärna handla om ignorans eller bristande passion för frågan.

    Att folk utanför en kultur har en ytlig, konsumtionsbaserad bild av en annan kultur (som ”dansar med vargar”) skadar inte automatiskt folk inom kulturen, bortom att det kan störa sig på bilden av sin kultur. Ger man automatiskt moraliskt företräde till folk utanför maktkulturen för att de känner sig störda kan detta vara problematiskt, men jag ger större moraliskt företräda åt individer att uttrycka sig på olika sätt.

    • Jag ryser så fort jag hör orden “allmänmänskligt beteende” (hur vet du det? hur använder du ens uttrycket exotisering?), men, men.

      Det är är ju (som du påpekar) en antirasistisk blogg, vilket innebär att den självklart fokuserar på maktperspektivet. Alltså. Jag är inte intresserad av att rycka på axlarna med ett glatt, “Vi e alla lika goda kålsupare!”

      För det tror jag inte.

      Jag tror absolut att sk vit exotisering är skadligt — att det påverkar på ett bredare politiskt plan, och på ett personligt plan, att det skadar icke-vita människor och hur de uppfattas i en vit majoritetskultur.

      Jag är ungefär lika intresserad av icke-vit exotisering som jag är av omvänd rasism — dvs inte alls.

      • Exotiskt = Främmande och banalt. Utmålar man något som så är det exotisering. Du kan försöka nämna en enda kultur som inte har behandlat andra kulturer på detta sätt.

        ”Rasism” som något som exklusivt kan ske från den dominerande ”rasen” är inte ett mer objektivt användande av ordet än ”rasism” som något som kan ske från alla ”raser”. Vissa akademiker använder ordet som du gör, andra använder ordet på det senare sättet. Skillnaden är att det senare sättet att använda rasism även är det vedertagna sättet för folk i allmänhet att använda den i vardagen och dessutom för ordböcker att definiera ordet. Jag ser ingen anledning varför det tidigare nämnda sättet att använda ”rasism” bör ha något företräde över det senare nämnda sättet. Dessutom vänder jag mig mot antaganden om att användenden av ord som kommer uppifrån-och-ner (från akademin till vardagen) automatiskt och legitmit borde ersätta vedertagna användningar, speciellt när det kommer till att ersätta mindre specifika ord med mer specifika. Det är ett sätt att ignorera eller trivialisera innebörden i ord. Då är det bättre att konstruera nya ord och använda dessa som underkategorier av ett äldre, bredare ord (rasism -> vit strukturell rasism, o.s.v).

        Jag trivialiserar inte frågan och säger inte heller att effekten av all rasism och all exotisering är lika. Det jag säger är att rasism och exotisering inte är en antingen-eller sak, även grupper med mindre strukturell makt kan orsaka skada på dessa sätt. Det finns således anledning att fokusera extra på vit rasism och exotisering, men ingen anledning att ignorera existenen andra gruppers rasism och exotisering. ”Någonting är värst, därför ignorerar jag existensen av det som är mindre värre” leder till en begränsad syn av verklighetens mångfacetterade problematik, till och med på ett strukturellt plan.

  12. Ah, jag vet inte… Vi spelar alla med i livets teater. Vi är många som vill göra oss hippare än vad vi tror vi är. Så länge man inte skadar någon så…. får man väl klä ut sig lite eller blanda in lite spännande ord här o där.
    Själv spelar jag samba och cyklar runt på en konstig cykel. Har på mig en vit malandro-hatt ibland. Jaja, folk får väl skratta dådå! Jag t.ex. kan inte låta bli o fnissa lite åt dina amerikanska inflikade ord här o där. Där märks det ju vilken kultur DU/NI exotifierar, eller hur? Vilket är dödskoolt på sitt sätt, precis som klä sig som en guru, rasta eller fantasifigur… ehrm.
    Hursom, det var intressant o läsa. (speciellt rfdhfzds’ kommentar) men komihåg att vi är alla rätt töntiga. Fast på olika sätt! FAN VA GÔTT DE E!
    ar-ju-dåvn-vitt-mi?

    • Jag… vet inte riktigt vad jag ska svara, ärligt talat. Inte för att vara dryg, men det verkar som om du har missat själva poängen med den här analysen — maktperspektivet.

      Det handlar om att västvärldens attityd mot andra länder — som tar sig uttryck i personliga attityder som ovan — reproducerar rasism och därför har reella effekter. POLITISKA effekter. Att det också har personliga konsekvenser.

      Det är liksom inte samma sak som att spela samba o cykla på en konstig cykel…

  13. Hej, Du ger en väldigt bra bild som kristalliserar vitheten på resa! Det jag kan tyckas problematisera som afrosvensk är att jag klänger fast vid mitt afrikanska kulturarv. Vilket inte är det lättaste då det tas över av icke afrikaner. När vi har kulturella event’s och vi ska av den tidigare generationen anamma dans med bongo trummor så blir det en show av svenskar för afrikaner?! Där de ska visa att de bott i dans läger i Afrika i flera år och kan dansa bättre än oss, det de missar är respekten till våra rötter, respekten till våra förfäder vår historia och framför allt vår kultur!

    Jag menar tänk om jag och mina vänner bara åker upp till dalarna där man verkligen har seriösa midsommar traditioner kring midsommar afton och tar över showen och visar svenskarna att vi minsann är bättre på deras traditioner än de självs tror att de är.
    RESPEKTLÖST! Eller???

    • Vilket gnäll! Du har väl ingen ensamrätt på afro-kultur? I så fall kan du ju klaga på alla som spelar pop/rock/jazz. (Sätt igång genast – det lär ta tid!)
      Du får väl dansa hur mycket folkdans du vill! I dalarna skulle behöva dessutom behöva lite förnyelse och omtolkning och skulle du råka vara bättre än dem så är det ju Deras problem.
      Faktum är att jag känner en kille som är adopterad afro-colombian och är en jä–el på o spela svensk folkmusik (i folkdräkt! “jisses amalia!”) och jag tycker det är dödskoolt.
      Jag önskar att fler människor kunde vara lite mer tillåtande och hitta sin egen passion/kärlek för då kommer respekten, o. vem vet t.o.m. GLÄDJEN för andras intressen att öka.

      • Men Calle, då!

        Läs om citaten i mitt inlägg ovan. Reflektera sedan över varför det finns en viss skillnad mellan att en svart svensk (ex. din vän eller jag själv) dansar svensk folkdans versus att en vit svensk — utan anknytning till ett afrikanskt land — dansar “afrodans” i dreads.

        Jag önskar att fler människor kunde fatta att beteenden och attityder faktiskt tar form i ett samhälle format av olika maktstrukturer — bland annat rasism. Och slutar att tro att allting kan motiveras med, “Men vaddåå, alla har vi ju hobbies!”

      • Det finns dock en plattform för allt låt oss ha något. De som vill ha svensk afrodans kan väl ordna det själv och låta folk få utöva sina traditioner på sitt sätt utan att ” dansa med vargar” människor bara hoppar in och fötstör tillställningen!

        De kan ju ordna events på kungsträdgården och visa upp vad de kan betydeselöst! Misommar kanske inte betyder något för svenskar….
        Danserna har en historia och betydelse för olika etniska folk i vårt land, låt oss få ha det.

  14. Alltså “dansar med vargar”-grejen stör mig också så mycket, och jag ser den _ofta_. Inte bara hos folk som är sådär med dreads och trummor utan hos varenda jävla turist som snackar om att de vill hitta ställen som är mer gunina och “inte så förstörda av turismen”. En ba: men hallå, turismen är ju DU. Det är DU som letar upp alla dessa “genuina” platser och fördärvar dem. Bara för att de inte vill bli påminda om sin egen exploatering och förestörelse så ska de hitta nya “orörda” platser att exploatera. Så jävla vidrigt.

  15. Jag vill uttala mig för åtminståne gymnasieutbildning om exotisering och rasism samt dess olika effekter beroende på gruppers strukturella maktpositioner (samt andra sociologiska frågor). Då borde folk tänka en andra gång om deras konsumerade representationer av kulturer skapar en illusion av främlingskap och simplifikation. Det är en en lösning som inte bygger omoraliska pretantioner om att vissa personer ”äger” kulturella uttryck.

    • Haha plus hade en tjejkompis som ville åka till Argentina o jobba i ett “burritostånd”. :’) Aja, jag gillar din blogg mycket! Kram

  16. Jag avgudar din skrivförmåga, din retorik, och jag finner mig instämma i och bildas av många av dina texter men detta inlägg kände jag väckte frågeställningar::::::
    Angående “missionären”; Jag känner igen stereotypen du målar upp. Men det jag känner när du skriver tex “plz, sluta. Vill ni göra oss fattiga afrikaner en tjänst, v.g. störta kapitalismen eller något” är ungefär som —våga inte hjälpa till om ni inte gör det på ExAkT det sättet som JAG tycker är bäst, för jag är expert på det här— Alla människor är inte lika upplysta kapitalism och globalisering, handel, oljeintressen etc. av helt naturliga skäl. Det kan ändå ha en vetskap om att de är födda privilegierade och med möjligheten att hjälpa. De kan ägna sig åt “quickfix-lösningar” (a.k.a bygga skolor osv) med en genuin vilja att hjälpa. Man kan känna sympati för en viss situation som en människa hamnat i utan att lägga en tung offerkappa över denne. En åtgärd/hjälpande hand är inte “fel” eller själviskt, kolonialistisk eller rasistisk bara för den inte är långsiktig. Kortsiktiga och långsiktiga åtgärder måste göras parallellt. Nu görs inte tillräckligt med långsiktiga åtgärder men det är inget som man kan skylla på den enskilde individen som känner sympati med de människor fötts med mindre privilegierade förutsättningar utan på det ekonomiska systemet.
    Jag känner folk som tex jobbar som barnmorska och sedan åkt med Läkare utan gränser till kenya & etipoien & jobbat delvis ideellt under några månader, de har kommit hem & sagt “”””””De är så fattiga, men ändå så glada och gästvänliga!!” eller ”De har så lite, men de ~lever~. Inte som vi!””””””, inte har jag då utropat — din själviska, rasistiska, vita kolonisatör!!!!!!!!!!!
    Det är väl klart att det kan vara en väldigt “”spännande”””” & omskakande upplevelse att uppleva en kultur/vardag som inom vissa spektrum är olika den i hemlandet, även om man åker från kina till alaska eller från kuba till amerikanska sydstaterna.

    och angående stereotypen “dansar med med vargar”—- måste man ha en viss etnisk härkomst & en viss typ & mängd melanin i huden för tillåtas omge sig med kulturella attribut som man finner vackra & estetiska. Måste man kanske ha en doktorandexamen i ett lands kultur för att tycka att det är fint med dreads & traditionella smycken.
    För eliminera rasifiering, segregation, ojämlikhet, rasism etc, så måste man tillåta människor utforska de olika kulturerna. Jag är övertygade om att ett mångkulturellt samhälle ökar folkhälsan till allas fördel,,, det har du säkert inte heller något imot men Jag tycker att vissa resonemang du för låter väldigt gränsdragande & en liten promille nationalistiska (i den benämningen att du vill att ett folks kultur skall isoleras till den specifika gruppen)

    Jag inser att jag kan ha misstolkat delar av din text, och/eller reagerat lite för PK/humorbefriat// men jag skulle uppskatta om du tog dig tid att bemöta min kritik,, också stort tack för en exceptionellt bra blogg!

    • Men, herre! Det är ju bara bra att du har frågor om du undrar något, kul att du engagerar dig i frågan!

      Låt oss dock vara öppna, här — när jag pratar om vithet pratar jag inte om melanin, utan om en maktposition. En position man kan använda för att hjälpa eller för att stjälpa. När jag skriver “vg störta kapitalismen” säger jag INTE “våga inte hjälpa till om ni inte gör det på ExAkT det sättet som JAG tycker är bäst”. Jag säger: om man är privilegierad (här spelar klass och ras en roll) har man en skyldighet att använda den makten på rätt sätt. Problemet med Missionären är att den där “mysiga” känslan man får av att bygga en skola inte GÖR något åt exploaterande system — det handlar mer om identitesskapande än genuin hjälp, “nu är jag en god människa”.

      Samtidigt: skitbra med läkare som hjälper folk. Absolut.

      Men samtidigt. Hur många människor människor dör inte “långt därborta” för att vi ska leva ett bekvämt liv?

      Förstår du hur bra vi har det? Förstår du hur frustrerad jag blir när människor på den globala toppen åker till ett “fattigt land” och MYSER över hur ruttet allt är därborta, finner inspiration i det?

      Vad gäller Dansar med vargar; japp, jag är gränsdragande! Jag vet! Men än en gång är det bristen på insikt gällande makt och tolkningsföreträde — alltså, dessa människor tar sig rätten att definiera en icke-vit kultur. De använder sig ofta av ytliga stereotyper. Det blir ett sätt att “konsumera” den andre, och befäster den andre som “främmande” och exotisk. Gällande ett “mångkulturellt samhälle” — jag kan störa mig på den benämningen. Se beskrivningen ovan av filmen Dansar med vargar — bara vita kan “uppleva” mångkultur. Vi andra får stå för mångkulturen, får förkroppsliga det. Förstår du vari problemet ligger?

  17. hej! kan inte du tipsa om bra litteratur/tv-serier/filmer osv? kommer på mig själv att bara kolla på massa serier som skriker WHITE RICH KIDS eller läser böcker av massa gubbar. din blogg äger. xxx

  18. SNÄLLA uppdatera! törstar ihjäl. har läst m både din och falskhetens blogg från pärm till pärm. och behöver mer wise words. har nästan bara ljusa vänner och pratar sällan om sånahär frågor pga att de ej existerat i “vår” värld. men nu när jag har hittat era bloggar känner jag mig inte ensam längre, oh fattar vad den konstiga känslan kommer ifrån o bvarför jag blir arg när jag får en “komplimang” om hår eller typ SKITMYKET uppskattning för nått jag ej gör med flit. tillexempel passar i gult eller har fin färg på sommaren eller whatever.

    har någon andra tips på fler bloggar med detta ämne? helst på svenska. eller som era, med lite humor pga lätt att ta till sig.

    tak för världens bästa blogg ❤ D

  19. Den här exotifierande attityden behöver man inte resa utanför Europa eller ens Sverige för att dra på sig. Det är samma mekanismer som får majoritetssvenskar att bli besvikna och bestörta över att de renägande samerna i Lappland inte bor i kåtor fortfarande och numera förflyttar sig på skoter istället för på släde. Som om de hade någon skyldighet att gå omkring och vara levande museiföremål och av ren princip undvika all modern teknik för att tillfredsställa andra!
    Den enda skillnaden är att det i mitt exempel inte främst handlar om vita vs icke vita (om samerna är “vita” eller inte tänker jag inte gå in i någon diskussion om , jag kan nöja med mig att konstatera att vem som räknas som “vit” och inte kan skifta väldigt mycket beroende på vem man frågar, det finns liksom ingen universell klassificering alla är eniga om och tack gode Gud för det!) utan om andra makstrukturer, normer och över / underordningar.

    För drygt 50 år sedan “rasade” folk över att de fattigaste delarna av Södermalm (hur svårt det än är att tänka sig idag fanns det fattigkvarter där på den tiden) fick vattentoaletter, det “förstörde” den pittoreska arbetarmiljön tyckte folk som förstås inte bodde där själva och inte hade någon erfarenhet av att sitta på ett dragigt utedass i 20 minusgrader.

    Res på ni “dansar med vargar typer” men beklaga er inte över att andra människor på andra platser tar sig rätten till samma bekvämligheter ni sedan länge ser som självklara.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s