Bästa intervjun med Maria R!

Först och främst: tack för alla tips i kommentarerna i inlägget innan! Blir så himla glad pluz nyfiken, vill kolla upp allt nu, nuu! Men tyvärr leker min Internetuppkoppling för tillfället kurragömma. När jag återvänder till Svea rike ska jag kolla igenom allt och lägga upp en prydlig liten lista!

I alla fall – nu till Dagens inlägg aka det mest episka inlägget någonsin. Som ni nog har förstått är jag lite av ett fan av intersektionalitetstänk. Jag är himlans glad att det blev lite av en debatt kring begreppet i samband med vithetsnormen inom mainstream-feminismen, men samtidigt blev jag lite orolig. Orolig att folk skulle se intersektionalitetsbegreppet ENBART i termer av antirasism och feminism – att jag råkade bidra till att andra typer av kritik, och en bredare intersektionalistisk kritik, hamnade i skymundan.

Så vad göra? Svar: bredda min plattform lite!

I dag bjuds det på intervju med den underbara Maria R. Maria skriver om transfeminism och är ett all-round genius, så jag blev alldeles varm om hjärtat när hon gick med på att besvara mina frågor. LÄS och ta till er! Insup hennes visdom. Och bete er i kommentarerna — Maria är min gäst, you guys.

1. Hej, Maria! Först och främst: kan du berätta lite om dig själv och din syn på feminismen för oss här i bloggzen? Hur upptäckte du dina intresseområden? Och HUR blev du så awesome?? *lutar sig fram a la Malou*

Haha! ❤ dig!

Nej, oj, vad svårt! Som på en anställningsintervju!

Hm. Jag har varit feminist sedan jag var typ femton år och läste Linda Skugges krönikor i Expressen Fredag och en debatt om feminism i Expressen Kultur (sorry för produktplacering!). Åh, och då levde jag ju som om jag var kille. Så i ett decennium såg jag ut som en feministisk kille, och var ganska blind för mina privilegier. Nu är jag inte kille utan en feministisk kvinna och upptäckte att av alla feminismer var jag tvungen att välja transfeminism, som finns i korsningen mellan solidarisk kamp tillsammans med och kamp för att inkluderas i QTBH-rörelsen och feminismen.

Jag är också en journalist med bakgrund inom kulturstudier.

2. Det känns som om du och jag pratar om väldigt liknande saker, men ofta ur olika perspektiv. Vi verkar båda vurma för feminismen; samtidigt bara grälar vi på den. Varför gör du såhär, Maria!? Du sårar feminismens känslor!!!!! Joke, men: ja, vilken kritik vill du helst framföra och varför?

Ferminism är grunden för hela mitt sätt att se på världen – hur jag har sett på mig själv som sexuell varelse, som kön, som människa i relation till resten av världen angående klass, etnicitet, hänger ihop med och har utvecklats i takt med min syn på feminismerna. Jag har en relation till en massa olika politiska etiketter men grunden är och har alltid varit feminism. Därför är det så viktigt för mig att feminismen släpper in mig som jag är. Visst hatar jag när kristdemokrater vill tvångssterilisera mig, men än värre är om min egen feminism skulle kalla mig man.

För var jag en tillgång för feminism när jag levde som feministisk man – nu, som transsexuell kvinna, är jag ett problem för feministisk teori.

De där riktigt vidriga transhatarna är inte det stora problemet – längre. Germaine Greer eller Janice Raymond eller de där andra andra-vågarna har inte något större inflytande över dagens feminismers syn på kvinnor, kön och transsexualism. Cathy Brennan och hennes likar sysslar visserligen med att hänga ut transsexuella kvinnor med adress, gammalt namn, bild osv och utsätter dem därmed för livsfara. (På riktigt! Hon med flera gör detta fullt medvetna om riskerna. Hon har hängt ut skolbarn. Och om en inte blir våldtagen eller misshandlad så kan en förlora jobb och bostad och hamna på gatan om man blir outad, för det är inte så vanligt att det finns lagar mot diskriminering på arbetsmarknaden.)

Men så här: en feministisk teori om kön som inte tar hänsyn till transsexuella personer och intergenderfolk är inte klar. Och min bild är att många feminister har en hel del tänkande kvar att göra här. Det har förstås jag också, men du fattar.

Jag har sett så många feminister som ba, ”transsexuella är ett problem för min syn på kön” eller ”transsexualism är anti-queer” och det är transfobi. Om din teori inte kan få plats med transsexuella kvinnor är det din teori som är cissexistisk och fel – att dessutom antyda att det är oss det är fel på är transfobi. Ni vet, kasta inte transpersonerna överbord om kartan och verkligheten inte stämmer överens.

Och, asså, så många behöver verkligen fundera på vad de menar med ”social konstruktion” egentligen. Fundera hårt och länge.

Och en grej till: queerfeminister, ni får inte sno ”cis”! Cis betyder ”inte trans eller intergender eller intersexuell”, det är inte motsatsen till ”lite queer i allmänhet sådär” eller något annat. Det är ett ord som vi transfeminister behöver använda att betyda just det. Cis har inget med sexuell läggning att göra.

3. Hur tycker du att feminismens relation till transpersoner har förändrats? Eller har den ens det, deep down?

Jag tror att den är bättre än någonsin! That is to say, väldigt många feminister ser på oss som människor, nu för tiden!

Men för det första så varierar det, pga feminismER. För det andra varierar det pga transsexuella män, transsexuella kvinnor och andra under transparaplyet och intergenderfolk osv har alla fått olika roller inom feminism.

Som radikalfeministiska separatister som gärna släpper in män på sina kvinnofester, så länge männen är FAAB.

4. Jag märker att jag ofta fastnar i att förklara termer när jag vill lyfta min kritik (”vad är WoC, är det inte en maträtt, etc”), så nu tänker jag göra samma sak mot dig, muahaha: vilka termer brukar du använda dig av i din kritik och varför bör man kunna dem?

Man bör kunna dem, för annars kommer man att fastna i vårat i grunden cissexistiska språkbruk och därmed grumla analysen och utesluta folk man vill inkludera och tvärtom.

De som folk frågat om är:

Transsexualitet – ett påhittat ord som inte finns. Det är ingen sexualitet (vilket förvånansvärt många verkar tro!) och det heter Transsexualism. En transsexuell kvinna är? En kvinna! En transsexuell man är en man. Oavsett genitalier eller förlossningsläkarens teorier eller passets M eller F.

Cis/cissexuell – lite förenklat är någon som inte är transperson, en cisperson. (Om hen inte är intergender eller intersexuell.)

FAAB/MAAB/AFAB/AMAB: Female/male assigned at birth – vad cissexister kallar ”ens riktiga kön” eller vad transfeminister kallar ”förlossningsläkarens fördom om att genitalier => könsidentitet”.

Cissexism – att göra skillnad på en transpersons kön och en cispersons, att framställa transpersoners könsidentitet som mindre riktig än cispersoners. att ställa högre krav på att en transperson ska leva upp till normer för sin könsidentitet, att säga att någons ”biologiska” kön är ens riktiga kön, att kalla det ”biologiskt kön” som om hjärnan inte var biologisk? Att beskylla transsexuella kvinnor för att vara karikatyrer när vi är lever upp till kvinnliga normer för att sedan säga ”haha, du är ju en man!” när vi INTE lever upp till kvinnliga normer and I could go ON and ON.

Transfobi är den känslomässiga cissexistiska reaktionen på transkroppar och transfrågor och könsöverskridanden. Misstas ibland för homofobi – ibland är det en kombination av dem.

TERF/TEF – Trans exclusionary radical feminist/trans excklusionary feminist – feminister som inte tycker att transsexuella kvinnor är kvinnor, men som gärna släpper in den här http://img156.imageshack.us/img156/5867/imageif6.jpg snubben på sina kvinnoseparatistiska möten och i sina omklädningsrum pga han är AFAB.

Jag skulle nästan vilja göra en lista över förbjudna, nej stryk det, över cissexistiska ord! Som ”fittperson = kvinna”, ”biologiskt kön”. ”Korvfest.” Hm.

5. Hur förhåller du dig till den här GIFen? *seriöst intervjufejs*

tumblr_mnxi2drEki1qd7uxio4_500tumblr_mnxi2drEki1qd7uxio3_500tumblr_mnxi2drEki1qd7uxio2_500

Pretty! 😀 Also: true.

6. För mig har Internet betytt pissmycket för mitt politiska engagemang – dels för att jag har kommit i kontakt med nya människor, idéer, perspektiv och mötesplatser via the Internetz, och dels för att jag, tja, bloggar (duktiiigt). Hur har Internet påverkat din aktivism? Vad erbjuder Internet dig för möjligheter?

SÅ mycket! Grejen med transfeminism är att den inte syns, inte så mycket. Jag hade aldrig hört talas om Julia Serano eller Sandy Stone innan jag på riktigt tog tag i min könsidentitet och hittade bloggare och twittrare som ledde mig till the internet world of transgenderism.

Jag har hittat så många koola kvinnor! Som verkligen äger sin trans-ness. Som har gett mig mod. Som har skrivit långa texter, och pekat mig vidare till andra texter som hjälpt mig förstå mig själv i förhållande till världen, i förhållande till feminismen som har fördjupat och komplicerat min syn på vad kön är och vad det gör.

För en så liten grupp som transsexuella kvinnor är internet naturligtvis en guldgruva. Kontaktnätet blir större, erfarenheterna fler när fler kan dela med varandra. Det stärker mig, ger mig självförtroende att befästa min identitet, gör mig klokare.

Och så jag hade sett reaktionerna på den senaste svenska intersektionalitetsdiskussionen flera gånger; tonargumenten, kränktheten, och alla de dåliga argumenten!

7. En tweet du skrev en gång hakade tag i min hjärna och fastnade där (fast på ett bra sätt, ofc): du skrev om hur obekväm du kände dig med termen ”transkvinna”, att du bara var en kvinna. Jag känner själv samma frustration kring att jag alltid måste titulera mig ”svart kvinna”, även här på bloggy – annars vet jag vad folk föreställer sig, vet att de får en bild i huvudet av den kvinnan. Man måste alltid påpeka att man är en avart av urtypen och befäster därmed urtypen som legitim. Samtidigt får man det att verka som om man påverkas av att vara ex. svart eller trans, men inte av att vara vit eller cis. Vilket ju givetvis är fel. Hur hanterar vi problemet!?!

Uuh, i alla såna här fall tenderar jag att försöka ge upp, hitta kompromissen, för alla andra svar brukar alltid resultera i en oacceptabel förenkling. Så vad är kompromissen här? Transsexuella kvinnors kamp mot feminismen har två steg. 1) Bekräfta att vi är kvinnor, precis som alla andra kvinnor är, 2) bekräfta att vi såsom transsexuella kvinnor har specifika villkor, 3) tillbaka till steg ett igen in a neverending loop. Och jag vet inte om vi kan göra mer än att ständigt fortsätta den dansen, fram och tillbaka i nån slags dialektisk process, och hoppas att vi lär oss lite mer och glömmer lite mindre för varje steg vi tar?

Men borde inte detta vara en kärna i feminismen – att ifrågasätta vad det innebär att vara kvinna, att öppna upp för alla möjligheter, alla sätt att vara kvinna på?

9. Jag är ett fan av utopier, så… Hur ser ditt drömsamhälle ut? 

Jag vet inte om jag är fantasilös, men jag har alltid haft svårt att tänka i utopier. För att göra det hanterbart tänkte jag bara hålla det i transperspektiv. Och så upptäckte att allt jag kom på lät så himla anspråkslöst! Men det beror nog på att varannan transsexuell person funderat på att ta sitt liv och var tredje har försökt. Att de flesta utsatts för våld eller våldtäkt, att vi tvångssteriliseras i de flesta länder, att många länder inte ens låter oss byta juridiskt kön, alls. Att det är lagligt att diskriminera oss på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden i de flesta länder, och att vi därför är arbetslösa och hemlösa i mycket högre utsträckning är resten av befolkningen. Att vi inte kan våldtas, enligt svenska domstolar. Att vi kan dömas för våldtäkt i brittiska domstolar om vi inte är öppna som transsexuella.

Så, i vilken värld slipper vi allt detta? Det är en värld med många kön, inte bara två. Det är en värld där ingen blandar ihop könsidentitet med genitalier: ingen utgår från att en har fått en son bara för att hen föddes med snopp. En värld där könskorrigerande behandling är helt offentlig finansierad, där psykiater och psykolog finns till enbart för stöd och inte för att kontrollera vem som får behandling och inte.

En värld där jag inte måste berätta för personalen på vårdcentralen vad trans är och vilken mottagning de ska skicka remiss till. En värld där det finns forskning på hur transkroppar fungerar, så vi till exempel vet vem som riskerar prostatacancer eller bröstcancer, och random allmänläkare inte blir helt ställda när det kommer in en man med livmoder till deras mottagning, utan där tvärtom allmänläkare känner till hur transkroppar fungerar.

En värld där, om det finns juridiskt kön, det finns minst tre, och det är lika enkelt att ändra som att byta pass. En värld där det inte är roligt att se en man med rouge, mascara och läppstift. En värld där transpersoner inte är en återkommande en poäng i varje. jävla. komediserie. som. någonsin. har. visats. på. tv.

Maria R twittrar under namnet @Transfeminazgul. Vad väntar ni på!??! Följ!

Advertisements

16 thoughts on “Bästa intervjun med Maria R!

  1. Halloj! Jättebra intervju! MEN nu skall jag vara skitjobbig och besserwissrig(??) men mannen som bilden föreställer (han som får komma på kvinnoseparatistiska möten) är ju Tom Hardy (i filmen Bronson), tänker att det är till Buck Angel som är en AFAB-man som jobbar med porr man syftar på(?)

  2. Okej har säkert kommenterat detta tusentals gånger, så ursäkta min komplimang-tourettes, men måste bara säga att ni är golden. Och ja, min blogg är döpt efter gudinnan Nina Simones underbara låt mood indigo.

  3. Härligt! Men alltså… även om jag på något vis förstår att det finns feminister (cispersoner) som utesluter trans osv så kan jag fan INTE förstå det. Det känns liksom som en stor jävla SJÄLVKLARHET att kön inte bara är två, och att genitalier och könsidentitet inte per automatik “överensstämmer” (utifrån normen sett). Men man lär sig nåt nytt varje dag, och nu har jag lärt mig (än en gång fått bankat i huvet på mig) att inte alla feminister är normkritiska och transinkluderande.

    När jag började blogga ville jag enbart ifrågasätta kön och könande, men så började jag läsa (feministiska) bloggar (av ciskvinnor) och så märker jag hur jag allt oftare skriver om “män” och “kvinnor” på det DÄR sättet jag också… tror jag iaf. Jag gillar inte det och ska fan sluta med det.

    Tack för intervjun 🙂

    • Tack! Hmm, mitt drömsamhälle… Ett slut på ALLA förtryckande system, bland annat kapitalismen, rasismen, patriarkatet, cissexismen o transfobin, heteronormen, homo-och-bifobi… *andas* Det finns så jäkla många! Men vettu, tror inte att det är omöjligt så länge kampen sker på en bred front — det är bland annat därför jag tycker att det är pissviktigt med solidarisk kamp, för att man då kan kritisera systemet på djupet.

      …sedan vill jag iofs också att magin ska återvända till världen och att visa enhörningar ska sitta i riksdagen, MEN. Bäst att vara realistisk. Hur ser ditt ut?

  4. Tack för ett helt super inlägg! Ett till ord som jag vill stryka är “könsbyte”, varje gång jag hör det ilar det i PK-tanden och jag vill rusa fram och gasta “KORRIGERING”.

  5. så bra!!! det här är en diskussion inom feminismen som jag knappt liksom, känt till tidigare, eller alltså något jag sällan reflekterat över, och jag tycker det är fantastiskt att få läsa om. tack!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s