1. Femininitet(er) 2. LOL:et och rasismen

HEY lyssna upp. Jag har hört thru the grapevine att det finns lite frågetecken kring detta med olika kvinnligheter. Så, vet ni: jag tänker försöka räta ut några av dessa frågetecken till utropstecken.  (Heh.) Jag utgår från svart kvinnlig sexualitet och tar upp lite ”problem” kring denna pga look at ma brown self, mmkay? Varning för generaliseringar!! Now LESSGO.

bey in space

Det var en gång en flicka vid namn Sarah Baartman. Hon bodde i Sydafrika, där hon var slav åt en bonde. Men en dag upptäckte en alldeles särskild man Sarah Baartman. Hon såg så speciell ut, var så unik, att han ville ta med henne på en resa – hela vägen till Europa!

Sarah fick se London och Paris. Sarah var nämligen väldigt ovanlig – hon hade en stor, kurvig rumpa och ovanliga, långa blygdläppar. Det hade folk inte sett i Europa!! De tyckte det var så roligt och konstigt!

Hon ställdes ut, praktiskt taget naken, i en bur, där hon fick leka ”vilde”. Hon undersöktes av experter. De tog i henne. De skrattade åt henne. De kallade henne för Hottentot Venus.

Och till slut tröttnade de på henne. Sarah övergavs, ensam i Paris.

Hon prostituerade sig. Drack. Dog vid 26 års ålder, ensam, utsliten. Och vad gjorde de då?

Jo, de skar i henne. Så klart. Hennes skelett, hjärna och “speciella” blygdläppar visades på Musée de L’Homme i Paris t o m 1974. Först 2002 fick hon återvända till Sydafrika och begravas.

Som ni nog har fattat: detta är en true story. Och första gången jag läste om Sarah Baartman och hennes öde grät jag, för vad i helvete. Hur tacklar man en sådan berättelse? Vad gör man och HUR, lix??

Jag har valt att ta upp Sarah Baartman COZ jag tycker att hennes historia säger mycket om svart kvinnlig kroppslighet i Europa och västvärlden. Den säger: den svarta kvinnan tillhör aldrig sig själv. Hennes kropp tillhör aldrig henne själv, hennes sexualitet är alltid någon annans. Detta är objektifiering på en sådan nivå att man, historiskt sett, HAR varit ett objekt. Till salu. En slav, ett djur. Har ni läst den där dikten, ”Vara vit mans slav” av Sonja Åkesson? Anledningen till att jag inte kan läsa den utan att bli alldeles kall inombords – den använder sig av slaveriet som en metafor. Den använder sig av en annan kvinnas, DEN andra kvinnans, berättelse, hennes språk, för att funka. En erfarenhet lyfts fram genom att den andra trivialiseras och samtidigt – WHOA där försvann en bit av maktanalysen!! Aja, den skrevs ju på 60-talet, men fortfarande. Brrrrrrrr.

I alla fall: lemme break it down 4 u. Jag har tidigare skrivit på bloggy att ”den svarta kvinnan är åt den vita kvinnan vad den vita kvinnan är för mannen”. INTE världens tydligaste statement, ah know. Men om vi tänker på det såhär: kvinnan har, i ~västerlandet~, länge framställts som mannens motsats. OCH (viktigt!!) den svarta afrikanen (åh denna term) har länge framställts som den vite européens motsats. Så om vi kör på det där motsatssystemet o undersöker hur svart versus vit kvinnlighet har byggts upp, vad händer då?

Natur/Kultur

Natt/Dag

Känsla/Förnuft

Primitivitet/Civilisation

Djur/Människa

Svart/Vitt

Promiskuös/Asexuell

Hora/Madonna

MENSÅATTE. Ja, se där! Och som Patricia Hill Collins skriver:

Through colonial eyes, the stigma of biological Blackness… marked the borders of extreme abnormality. For Western sciences that were mesmerized with body politics, White Western normality became constructed on the backs of Black deviance, with an imagined Black hyper-heterosexual deviance at the heart of the enterprise…

Under slaveriet tänkte man sig att svarta kvinnor inte kunde våldtas – de bara VILLE ha sex hela tiden. Praktiskt nog.

Denna syn på svart sexualitet drabbar totally svarta män också, som ni nog kan ana. Ryktena om att de ska ha stora you know whats *höjer på ögonbrynen* (<- och ja, jag har själv fått frågan om detta stämmer två ggr), att deras sexism ses som extra problematisk och lätt att fördöma. För alla vet ju att vita medelklassmän och kulturen de producerar är 100% FRI från problematiska element, whaat??

The sexuality of black men and especially that of black women ’becomes an icon for deviant sexuality in general’. (Ania Loomba)

Vad innebär detta? Som jag skrev i ett tidigare inlägg betyder det, till en viss del, att svarta kvinnor förhåller sig till ett annat normsystem. När exempelvis svarta kvinnor klär av sig och sjunger låtar om sin ”pussy” blir därför reaktionen ofta såhär: ”Åh neej, denna svarta kvinna upprepar sin underordning!! :’-( vad tragiskt m. internaliserad sexism o rasism!!!!”

Om en vit kvinna gör det? Då kan det ofta låta såhär: ”Fan va BALLT att hon vågar va en aktör o visa att tjejer inte är passiva objekt!! <33”

riri diss“Whateverrr.”

När svarta kvinnor ska vara ”sexiga” ser alltså många inte det som ett medvetet val, ett spel, ett beslut. Det anses bara vara ”hur svarta kvinnor är”. Men vet ni? Ni läste om Sarah Baartman. Hur viktigt är det inte att svarta tjejer också får känna sexual agency, att vi ”får” vara människor som äger vår sexualitet? Ni vet vad ja tänker säga – det är pissviktigt.

Betyder det att man inte “får” kritisera svarta människors sexism? ÄRLIGT GET OVER DENNA FRÅGA. Alla *får* kritisera. Allt jag efterlyser är en mer nyanserad analys som fattar sig på att olika kroppar = olika analyser.

DEL 2. LOL @ rasismen??

Jag har tänkt mycket på det där med att skratta åt jobbiga saker. Som ni nog har märkt är JAG en av dem som gör detta rätt ofta (alla som känner mig IRL, *host*JULIA*host*, ya’ll know this). För jag orkar EJ, nej nej. Orkar ej bli arg varje gång.

Jag skrattar också för att visa att jag inte är rädd. Skrattar åt sexism, rasism, främlingsfientlighet, saker som berör mig direkt. Inpå skinnet.

Men ibland undrar jag om skrattet inte slår fel ibland. Falskheten länkade häromdagen till en artikel av Ylva Habel, i vilken författaren beskriver “white laughter”:

…”White laughter”… dvs. vita svenska akademikers benägenhet att med fniss och skratt markera sin distans från tydligt kränkande rasistiska representationer de t.ex. får höra om i konferenssammanhang. Munterheten, som odlas genom utväxling av blickar och huvudskakningar av samförstånd mellan vita åhörare, ger en kollektiv försäkran om att ”vi inte är den typen av vita människor”.

Jag tänker på en konstlektion jag var på. Läraren visade bilder på olika vita kvinnor, utdrag ur konsthistorien. Sedan kom hon hon till en bild av Carrie Mae Weems, den enda rasifierade artisten hon tog upp. Bilden var på en svart kvinna som ser sig själv i spegeln. Spegeln ser på henne. Läraren läste upp texten under porträttet: “Looking into the mirror, the black woman asked, ‘Mirror, mirror on the wall, who’s the finest of them all?’ The mirror says, ‘Snow White you black bitch, and don’t you forget it!!!”

Det stack till i bröstet på mig. Jag kunde inte skratta. Men vettni? Det gjorde resten av klassen.

Hur tolkar man den typen av skratt?? Betyder det “vi är inte den typen av vita människor”? Är det ett sätt att markera hur långt man själv står från rasismen, ett sätt att bekräfta att man är “okej”? Typ, “LOL så befängt att någon skulle tro detta! Själv e man ju upplyst och medveten, pheeew.” Eller är det ren nervositet?

Äeh, vette fan. Kanske överanalyserar. Allt JAG vet är att jag har haft svårt för skrattet ett tag nu.

Advertisements

17 thoughts on “1. Femininitet(er) 2. LOL:et och rasismen

  1. Fan vad jobbigt det måste vara att ha all den rasism och totala förtrycket, för att inte tala om hånet, bakom sig och få den kastad i ansiktet som ett skämt. Kan endast relatera till sexism (på det sättet att jag inte påstå mig “veta hur det är”), inte rasism, bara det är illa nog för mig.
    Och ja, ibland har jag jävligt svårt för att skratta jag med. Det är en sak med galghumor, när man själv är offret (ofta drypande av ironi), men någon som skämtar på ens bekostnad (och med försvaret “vadå, man måste ju kunna skämta om det) är inte samma sak. Typ, hej, ursäkta att jag inte skrattar, men ditt så kallade skämt var inte kul.

  2. Nej du har rätt! Jag tycker att det är ens PLIKT att som representant för den förtryckande gruppen inte skratta vid vissa tillfällen, till exempel det som du nämnde under konstlektionen. Även om en vit person tycker att hen är fri från skuld är det i vissa tillfällen extremt viktigt att förstå att ens utsida ÄNDÅ kommer att representera förtryck för icke-vita. Det syns inte på ens utsida vilka rasistiska/sexistiska fördomar en har men hudfärgen syns. Då måste den vita kunna lämna sig själv, tänka sig in i någon annats situation och ta mig fan hålla tillbaka skrattet. Jag fattar att man kan känna en reflex att skratta absolut, men det är ju inte supersvårt att hålla igen på reflexer liksom. På samma sätt blir jag sjukt irriterad på killar som skrattar åt generell sexism, vill bara skrika högt att om de också kunde bli arga och säga ifrån nån gång istället för att LOL:a skulle vi komma fortare framåt med rasistiska/sexistiska problem.

    Sammanfattat: det är skillnad på vem som skrattar och åt vad.

  3. Håller med C ovan. Det finns inget humoristiskt i förtryck. Skrattar en åt ett sådant skämt så tänker jag att det innebär att en inte begriper ett dugg om maktordning = en är priviligierad och inser det inte.

    Har du svårt för det skrattet så klandrar jag dig verkligen inte, det skulle jag också ha haft.

  4. Men skrattet hos dem som ser Carrie Mae Weems bild för första gången kommer väl av… tja, förvåning – det oväntade i spegelns burdusa svar och hur plötsligt en ny dimension av sagomotivet öppnar sig. Jag älskar den bilden – hade den på väggen i mitt tonårsrum – och tycker den är genial i sin enkelhet och direkthet. Och även om man kanske kan skratta till första gången man ser den, så är det antagligen ett skratt som fastnar i halsen på de allra flesta.

    • Ja, men *min* förvåning ledde till att hjärtat sjönk i bröstet, liksom. Att höra de orden läsas högt, att bli träffad. Att skratta då markerar ngt annat — distans till orden, till situationen. Det var så märkbart. Jag älskar också den bilden, men den ÄR smärtsam.

  5. Hej! Först, tack för att du finns, sen en fråga som jag även ställt till falskheten: jag har växt upp i ett ganska vitt område, jag har alltid sett mig som vit(typ) mina vänner gör det också. Även om jag är en mix av olika etniciteter och har en pappa och bror som uppenbart är mörkhyade asiater. Själv har jag dock typ vit hy, blå ögon(antar detta leder till extra mycket till frågetecken med resten av mitt utseende) Jag passar väl in på passning privlege. Men så började jag läsa den här bloggen och kan känna igen mig i så mycket, inser massa grejer som inte har känts ok, men som jag inte tänkt på att det var fel innan. Kommentarer som “du ser ut som en svart som tappat färgen” …whhhhatt? Exotifiering av snubbar, problem med håret, kommentarer om mitt icke normativt snygga utseende osv. Troligtvis har jag bara fått vara med om en bråkdel av det ovius poc:s har. Just därför har jag svårt att förhålla mig. Eftersom mina vänner ser mig som vit, så tycker de inte att deras kommentarer om mitt utseende kan vara rasistiska. Min fråga är, kanske låter dumt men: får jag ta kampen? För det känns inte riktigt som att jag är berättigad. nämner jag det för mina vita vänner så tittar de bara skeptiskt, och säger typ “det spelar ju ingen roll vart man kommer ifrån” . det känns som att det skulle kunna uppfattas som att jag bara är vit a la “asså jag är typ svart i en vit kropp” eller som en av alla dessa finländare som säger sig veta EXAKT hur det är osv. Vad tycker du om passning privlege? Borde vi inte gnälla eftersom vi ju passerar som vita ofta. Känner mig lite lost i mitten. Jag både känner mig vit och inte. jag blir uppfattad som vit av vissa och av många andra inte. Nu under sommaren när jag blir mer mörk så blir det såklart fler frågor. Kan ju Lix inte påstå mig veta exakt hur det är att vara poc.. Även om jag typ gör det till viss del. Senast igår fick jag komentaren. Du är ganska mörk för att komma från Sverige.. Följt av kommentar om burrigt tjockt hår(för ja alla är blonda och blåögda i Sverige?) hoppas det inte blev för rörigt, skulle vara tacksam för svar. Det låter så jävla dumt, men just nu vill jag typ bara bli så brun som möjligt, så att jag mer fullt ut kan passera i ett visst fack. Samtidigt vill jag det inte för det kommer med sjukt mycket mer kommentarer och frågor.. Pallar Lix bara inte vara nått jävla mellanting som inte riktigt passar ihop med nått…

    • För det första: jag är inte din identitets gatekeeper! Det är ej upp till mig hur andra identifierar sig, när och var det känner att de passar in. Vill bara get that outta the way, eftersom det är skiiitviktigt att du förstår att dina erfarenheter = dina. ❤

      För det andra: passing privilege och hur jag ser på det. BEJB. Du får absolut ta kampen! Att passing privilege ens existerar är ju pga rasismen — annars skulle det ju inte spela någon roll vem som var "passing", "vit", "bättre". Men HUR du tar kampen kan ju se annorlunda ut, speciellt om ex. dina kompisar ser dig som vit (lol @ "black on the inside", avoid!). Det blir dessutom jobbigt om du känner att du måste leka rasbiolog för att de ska fatta (typ "min pappa e faktiskt….!!"). Det ska inte behövas. Så. Ett exempel på vad man kan göra är detta: http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=Wf9QBnPK6Yg. ANVÄND sitt privilege för att upplysa om rasism, för att säga ifrån och bli hörd.

      All my love!!

      • Alltid lika klok:) tack att du tog dig tid att svara! Försöker komma in i tänket, men svårt när en känner sig förvirrad i sin egen identitet.. Tack iaf! Dina inlägg är den mest utvecklande lärdomarna jag haft på länge!

  6. Oj. Konstigt men jag tänkte skriva en liknande kommentar som P här ovan. Identifierar mig mer med din blogg och din feminism än med nån vit feminismblogg. Ändå är jag bara en mix som är passing white? Kräver ej nån psykoanalys av mig men känner mig kluven till om jag passar in med er eller om jag ska bara hålla käften för jag ser vit ut. Har gjort mig så svensk som möjligt med blekt hår och inte vilja sola men mitt namn och utseende visar ändå. Vet liksom inte var jag är välkommen för jag känner inte igen mig i typ hanapees blogg? Alltså förlåt men ville bara skriva av mig detta är inte ditt problem. Du skriver bara så bra att jag vill stå med på din sida i kampen men känner mig så falsk för är privilegad.

    • Skämta inte!! *skräck* Att man har privilegier betyder inte att man är utestängd från kampen, inte alls. Att vara passing e ju dessutom också en styrka (du kan bli min spion SKOJA): du får ju det dubbla perspektivet, det vita och det icke-vita. Och kolla länken till youtube-videon jag postade till P — hur man som passing kan göra för att markera mot rasism, hur man kan använda det privilegiet.

      Massa kramar!!

  7. Monty Pythons Silly olympics http://www.youtube.com/watch?v=dmyz_f8Sx14 Den kan man antingen se som en skämtsam drift med inkontinens, handikapp, och psykiatriska diagnoser, eller otroligt kränkande. Men de flesta skulle ändå tycka att det är rätt okej att skratta åt den då den är menad som just en drift med allvarliga saker. Jag skulle själv platsa i åtminstone en av grenarna (nej, jag tror inte att jag är en kyckling) och även om det förstört halva mitt liv så tänker jag fortsätta skratta åt det.

    Gör er egen analys av det.

    • Mjo, det är ju upp till var o en, men jag syftar på skrattet som ska distansera — när man är i en situation som i den ovan, då någonting obehagligt lyfts, och folk *utanför* gruppen som berörs skrattar. (Habel pratar ex. om akademiker.) Jag menar inte typ sketch-humor, komik och så, det kan jag ju ta i ett annat inlägg!

  8. Ang “WHITE laughter”…såg på dokumentären om Bob Marley på ngt vitt Bo-Bo ställe i sthlm, förutom att den vita snubbe som regiserande den är problematisk som fan..tänk dig att sitta i en biosalong där en massa människor skrattar åt svarthet. Ironisk hipster rasism typ. Ni är bääääst BTW.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s