Det offentliga rummets olidliga vithet

You guys know about vampires? You know, vampires have no reflections in a mirror? There’s this idea that monsters don’t have reflections in a mirror. And what I’ve always thought isn’t that monsters don’t have reflections in a mirror. It’s that if you want to make a human being into a monster, deny them, at the cultural level, any reflection of themselves. And growing up, I felt like a monster in some ways. I didn’t see myself reflected at all. I was like, “Yo, is something wrong with me? That the whole society seems to think that people like me don’t exist?” — Junot Díaz

Hörneni. Idag bestämde jag mig för att genomföra ett liiitet experiment OBZ v. litet. Men ändå! Med en vintage *digitalkamera* i händerna (lol att digitalkameror nu kan vara retro, minns när allt var analogt, snyft) vandrade jag genom storstan.

Och tog kort på alla reklamer jag såg along the way. Ba av ren nyfikenhet.

. offentligheten 055 offentligheten 056offentligheten 065 offentligheten 066offentligheten 071 offentligheten 082offentligheten 077offentligheten 085offentligheten 101 offentligheten 074offentligheten 080 offentligheten 079offentligheten 063

OJ, här var det vitt, minsann! Det enda som bröt av lite var 1) Big Will och hans klon (asså hur lika är inte Will och Jaden?? Tror ej att Will Smith får barn som oss andra dödliga, han bara delar sig som en amöba) och 2) H&M-reklamen ovan, som spice:ar till det med hela två (TVÅ) PoC. Alltså jag blir ju bortskämd. H&M JAG KAN EJ ACCEPTERA DIN GÅVA, det är för vackert!

offentligheten 057

… aha, du tog tillbaks gåvan. Vi är back to normal, ser jag. Vi kan ju inte flippa ut för mycket, hahaa!!!!! PoC/rasifierade kroppar är som pepparn som får omeletten att smaka preciiis rätt — för mycket så blir det ba bajs av allt, antar jag.

Anywayz. Drog vidare till da beauty parloooor för att fota och grunna på skönhet och vad som konstituerar skönhet. Där lärde jag mig mycket om hår: vilket hår som anses vara vackert, och vilka ansikten som bör synas under håret.

offentligheten 086 offentligheten 087offentligheten 088  offentligheten 089

Som för många andra svarta kvinnor har hår aldrig varit ett neutralt ämne för mig. Minst sagt, amirite laydeez!?!! Så mycket av kvinnligheten och skönheten sitter i det långa håret – det långa, mjuka, följsamma ljusa håret, som är så ovanligt bland oss svarta kvinnor.

Jag minns hur det kändes att vara sex år, att sitta vid mammas fötter medan hon masserade in en grön, kladdig kräm i hårbotten och långsamt borstade ut mina lockar. Så att håret skulle lyda. Jag minns hur en pojke på dagis gapskrattade åt mig när jag berättade för honom att jag använde denna kräm, att jag sedan vägrade låta mamma använda det.

Jag minns de gånger människor, t o m totala strangerz, har kommit fram och dragit i mitt hår, tagit i det, löst upp mina lockar. Nyfikna. BETT mig att jag skulle skaffa afro, fast jag inte har rätt hårtyp.

Jag minns när jag klippte det kort för första gången. Att min mamma grät. Att da fam back home trodde att någonting fruuuktansvärt hade hänt. ”Du som hade så fint hår!” Det som var så långt, som vitt hår.

Det handlar om mer än håret, såklart. Det handlar om den vita femininiteten, undantaget vissa och förbehållet andra. ÄEJ det är krångligt detta med olika kroppsligheter!

Jag vandrade vidare till sminkhyllan. Gick till flera affärer och avdelningar. Och vad möttes jag av då, tänker ni!?!

offentligheten 058offentligheten 060

……………………….JAha.

Detta var den mörkaste färgen de hade i den här affären. Kan ba tänka mig hur smexy jag skulle se ut i denna foundation! Lock up your daughters, liksom.

offentligheten 072offentligheten 073

Detta puder, ordentligt utsmetat, är ändå alldeles för ljust. Och jag är lix mellanbrun. Men vad är väl smink från Apoteket?? *springer gråtande iväg*

offentligheten 094offentligheten 093offentligheten 059

Efter en desperat jakt lyckades jag hitta en — en — nyans av brunt. För mörk, iofs, men brunt var det! Jag ba andades ut. Jag är inte osynlig.

Och jag påmindes om en annan, liknande jakt, för många år sedan. Jag skulle på en dejt (!!) och var fett excited. Än en gång sprang jag från affär till affär efter foundation. Jag kände mig fånig. Om killen inte gillade mig osminkad så skulle ju detta UPPenbarligen ändå inte fungera. Men ändå. Jag ville ju make an effort, känna mig fin och självsäker och mindre finnig.

Det slutade med att jag fick köpa en foundation som var till för en något mörkare vit kvinna. Det var allt som erbjöds. Resultatet?

Jag var attraktivt gulbrun under hela dejten. Kände mig inte direkt smokin‘. Jag nöjde mig med att det var en jämn hudton, i alla fall, om än inte min hudton. Och man kan inte få allt, eller hur?

TYDLIGEN INTE.

Näeh. Man kan givetvis inte dra några slutsatser baserat på en ynka promenad. Kanske var jag i fel del av stan? Kanske var jag där under fel tid? (Vore mysko, med tanke på att det känns som om PoC-modeller ofta frontas på sommaren — brun hud och tropikerna, ju!!) Och vad betyder det egentligen att synas i det offentliga rummet? Det är ju en börda: att representera ett ideal, kanske ett skönhetsideal, som får folk att må dåligt. Dessutom är jag personligen sjukt creeped out av reklam, för… alltså har ni tänkt på hur konstigt det är att vi tar in dessa bilder, att de försöker forma och influera oss ~undermedvetet~ *hypnosögon*?? FREAKY.

Men. Hörni. Att inte bli representerad är också en typ av representation. Osynlighet är också representation.

Precis som patriarkatet “tjänar” på att kvinnokroppar objektifieras så “tjänar” white supremacy på att rasifierade kroppar inte syns. Att de inte representeras, nyanseras, kompliceras. Att berättelserna som rasifierade människor rör sig genom, syns i, är så snäva som möjligt.

Och om vi tänker oss att reklam påverkar oss undermedvetet (because science), hur blir vi då påverkade av det offentliga rummets vithet?

För att get lite personal: när jag var typ åtta så ville jag vara vit, med röda lockar och fräknig hy. Inte för att jag hatade mig själv eller min hudfärg, nu-uh! Men hur blir det om man aldrig ser sig själv reflekterad någonstans, utom när man ser sig själv i en skrattspegel, förvrängd?

Jag skulle vilja påstå att det har en effekt på oss, hur vi ser och relaterar till varandra, hur vi värderar kropparna i vår närhet. Jag tycker inte att det är en så himla out there sak att säga. Och det kan vara värt att tänka på nästa gång ni promenerar genom stan, slår på teven, öppnar en bok. Hur skildras olika kroppar? Vilka berättelser är deras? Vem syns? Och vem eller vilka får ni inte se? Varför?

PEACE ya’ll.

Advertisements

41 thoughts on “Det offentliga rummets olidliga vithet

  1. Bra skrivet! Reklam och skönhetsvärlden är verkligen fucked up. En sak som jag funderade på dock. Pluggar psykologi och fick lära mig att vita kvinnor ogillar sina kroppar mer än afroamerikanska kvinnor (statistik från forskning gjord i USA) Har funderat på om detta fenomen kan ha att göra med att vita småflickor i mycket högre grad bombarderas med skönhetsideal. Kanske är det rent psykologiskt en befrielse att få skapa sin egen kroppsbild utan denna höga frekvens av reklamkroppar att jämföra sig med. Sen medför det ju denna ojämlikhet alla de andra problem som du tar upp. Det ultimata skulle väl vara att ta bort alla dessa bilder, både av vita och färgade modeller. Bara en tanke..

    • Rekommenderar att läsa HELA den här texten för en lite mer nyanserad bild. Överviktiga afroamerikanska kvinnor anser sig vara attraktiva i större utsträckning än motsvarande vita kvinnor. Det spekuleras om olika orsaker. Den inomkulturella är en som jag sett återkomma i flera andra sammanhang också, dvs att den afroamerikanska kulturen har ett mer kurvigt ideal. Dock att typ alla menar att det finns för lite forskning för att kunna säga varken bu eller bä om någonting. Hade gärna sett en studie på “normalviktiga” WoC’s (inte bara afroamerikaner) vs vita, men inte hittat. http://www.hindawi.com/journals/jobes/2013/320326/

    • Fast… kan nästan garantera att vi alla, oavsett hudfärg, jämför oss med skönhetsideal — det vita skönhetsidealet. Vi är lix inte “fria” att skapa vår egen kroppsbild, vilka kvinnor kan det?

  2. Jag har noterat det där med foundation/puder och att mörka nyanser nästan aldrig finns trots att det måste finnas kvinnor som skulle köpa dem. I och för sig tror ju sminkföretag även att alla vita kvinnor är grisrosa eller liljevita också och surprise, det är vi inte. Har man som jag en hy som blir ganska blek på vintern men som ändå inte är varken rosa eller vit så ser alla foundation onaturliga ut. Vit funkar bättre än rosa men då ser jag ännu blekare ut i mörkret och eländet och därför skiter jag i att använda sådan numera.

    Jag har tänkt på det där med dockor. Jag har velat att min dotter ska ha dockor som inte är blonda och blåögda men det är faktiskt svårt att hitta sådana. Har du skrivit något om detta och om inte, är det något du skulle kunna ta upp?

    • förlåt, du är säkert fin snäll person, men tycker att det är så tröttsamt och talande att du direkt lyckas få det till att “vi vita har också svårt att hitta foundations”
      Snälla, kan du för en enda gång låta någon annan grupp än vita stå i fokus? Någon annans problem än vitas? Är det så plågsamt att för en gång skull inte vara den adresserade gruppen? (welcome to alla icke-vitas liv, raring)

      Har du ens läst inlägget du kommenterar på? För isf. framgår det att detta är ett strukturellt problem som har med vithetsnormen att göra, inte individuellt problem i stil med “det är så himla svårt att hitta en mascara som håller hela dagen o inte smular”

      Förlåt men skärp dig, Elin.

      • Jag ber om ursäkt om du uppfattade mitt inlägg som om att jag försökte sätta vita människor i fokus, det var inte min intention. Min kommentar låg inte på en djup analysnivå utan mer på en vardaglig nivå. Jag hittar ingen foundation eller puder som funkar för mig och numera är det inte en stor grej eftersom jag heller inte längre sminkar mig men det var det en gång i tiden då jag gjorde det. Jag var inte ute efter att provocera någon eller göra någon ledsen, jag är helt inte intresserad av att kommentera på det sättet på denna blogg eller någon annan som jag följer.

      • Jag tror det är svårt för “vita” att förstår hur det är för “icke vita” att växa upp i en “vit värld” / “vitt land”. Dessa “olikheter”, ju mer vi människor uppmärksammar “dessa”, och delar in oss i “vi och dom”, desto mer förtryckta kommer vi alla att bli. Vi har olika bakgrund och ursprung, visst det gör oss olika, men vi har samma blod och är alla människor. Etiketterna kommer från eliten. Eliten, dom med makt och pengar som styr i kulisserna. Eliten skiter fullständigt vilken hudfärg du och jag har. Det ligger i deras intresse att vi är upptagna med okunskap, fördomar, motsättningar och krig. Vi blir liksom lite lättare att dupera, kontrollera och styra. Människans historia är våldsam, grym och blodig. Tydligen har vi inte lärt oss ett endaste dyft.

    • Det är ingen mänsklig rättighet att hitta en foundation som passar. Det är ingen mänsklig rättighet att köpa en foundation över huvud taget. Det är ett jävla ilandsproblem för rik och bortskämda medelklassbrudar.

      • Tja! Se mitt svar till Saffron Sugar därnere: det handlar inte om smink, utan om vilka kroppar som räknas in i “vi:et”.

        Sen vet jag inte hur det är i “tredje världen” (lol ok) generellt, men jag har släktingar på den mörka kontinenten som sminkar sig! JA FLÄMT folk gör sånt därborta! Det finns olika klasser där med!! /mvh en som stör sig på uttrycket “ilandsproblem” så in i.

      • Skrev om detta här, http://www.arsinoe.se/varfor-ska-en-forklara-igen-och-igen-for-manniskor-som-inte-vill-forsta/, men tänkte att jag kunde klistra in det som kommentar också.

        Detta är så talande för hur mycket av ”debatten” kring såväl feminism som antirasism ser ut idag. Den som vill motsätta sig plockar ut någon ytterpytteliten detalj, blåser upp den till enorma proportioner och låtsas att hela frågan egentligen bara handlade om detta. Som om Problemet™ för mörkhyade vore att de inte kan hitta en passande fundation, och inte att de ständigt utesluts från det så kallat ”etablerade samhället” och osynliggörs.

        Att inte kunna hitta foundation är ett symptom på något större, och det är i denna kontext det blir intressant. Den som vill kan helt ignorera sammanhanget och haka upp sig på att just det faktiskt inte är en mänsklig rättighet, men är detta något som för samtalet framåt? Snarare handlar det om att hindra diskussionen från att fortskrida genom att ständigt skapa ”diskussion” kring detaljer, skitsaker som egentligen gör varken till eller från i det stora hela.

        Detta är enligt mig ett av de största problemen med ”ta debatten”-retoriken. Om en ”tar debatten” om samma jävla saker igen och igen kommer en liksom aldrig vidare. Det kommer alltid finnas någon idiot som vill diskutera om just foundation i rätt färg är en mänsklig rättighet eller inte, helt utan att försöka se till helheten. Ska en då berätta igen och igen att det är helheten det handlar om, inte just den specifika foundationen? Tror någon egentligen att dessa personer kommer lyssna? I mina ögon är det ganska uppenbart att det inte rör sig om människor som försöker nå förståelse utan snarare om personer som hakar upp sig på skitsaker just för att slippa förstå.

        För grejen är att den som läser utan att försöka hitta fel, den personen begriper att Pk-maffians inlägg inte handlar om just specifikt hens rätt att kunna ha en passande foundation, utan om hur vithetsnormen tar sig uttryck i samhället, där bristen på foundation bara är ett exempel av många. Varför ska en hålla på och förklara och förklara, igen och igen, för människor som ändå inte vill förstå?

  3. Sant. Men tänker – lite på lisas spår – att när poc:s syns i offentligheten är det ofta på egna meriter – artister, idrottsstjärnor (se tex på löpgrenar där ALLA stjärnor är poc), skådespelare osv. Som poc slipper en mycket av den slentrianmässiga, passiva objektifieringen i det offentliga rummet och det kanske inte bara är negativt (även om det självklart är en del i ett representationsproblem).

    • Mm, är det så? Vilka är vi i filmer? I böcker? NÄR vi faktiskt representeras, hur representeras vi då o hur nyanserad är bilden?

      När vi tänker på hur svarta skildras (för i löpgrenar är alla stjärnor faktiskt ej bara PoCs, utan främst svarta): då får vi gärna vara sportstjärnor (såg dock 1 debatt i vilken t o m detta förklarades med “svarta afrikaners gener”), vara fysiskt starka — men det brukar kopplas till en massa annat skit, historiskt. (Mer “kropp” än “förnuft”, aggressivitet, fysiskt våld.)

      Det brukar faktiskt vara så att olika PoCs har “genrer” i vilka vi får synas: svarta får va våldsamma, farliga; asiater (från Kina och Indien, mest) får va the brains, etc. Vi har ej mycket till rörelseutrymme.

  4. Word to all that! just med sminket tycker jag det är strange as hell, asså, det finns ju foundation för mörkare hy men de hittar man nästan uteslutande hos dyra märken som MAC eller Make Up Forever… kul att va ung tjej som behöver droppa hela sin månadspeng på onödigt dyr foundation ba för att det är det enda alternativet (och ofc behöver man ju inte schminka sig, men yanno, having that option is nice).

    Covergirl, som vi ju inte har i sverige men ändå, har ju t.om Janelle Monae som sin ‘musa’ men fortfarande är deras “core collection” nästan helt beige? de har en separat serie smink för women of colour men att det ska va som en “extragrej” som inte är del av deras centrala produktserie… när deras musa dessutom är en svart tjej… why tho

    • Ja why, fy sjutton liksom? Sen ligger ju problemet inte JUST i ex. smink utan i vad detta uttrycker: vissa passar in mer än andra, vissa räknas som “vi” och vissa inte. Som detta med “hudfärgade” plåster och pennor… *sur min*

  5. Så läskigt allt sånt här äär~~ Jag har alltid funderat på vad folk med mörkare hy ska använda för foundation. Lär ju finnas en marknad för det också, förstår inte varför det ska exkluderas.

    Jag har även hört, från TV eller nånstans, att folk i USA tror att vita är generellt smartare. Även alla PoC. Så ja, reklam och allt runt omkring oss påverkar ju helt klart mer än vad vi är medvetna om.

  6. Älskar beskrivningen och bilden av foundationen, fan.

    Väldigt illustrerande med hårfärgen också, galet! Första gången (inte så länge sedan) jag såg hårfärg för/med PoC:s var syre.

    /ännu en till vit feminist

  7. Du har öppnat mina ögon och det vill jag tacka för! En blir så j***a arg/ledsen/besviken/osv. av den fakta som kommer fram här. Väldigt nyttigt! Räknade antalet vita vs. PoC i ett reklamavbrott på kanal4…= 47/0 (NOLL!!!). INTE EN ENDA PoC!!! Jag får ont i magen. Nu tänker jag i egenskap av vit kvinna hålla käft o bara lyssna på vad som sägs i din blogg framöver. Ville bara tacka dig ❤

  8. hej! eftersom du tog upp hår så skulle jag uppskatta en input på något som jag har gått och tänkt på i lite mer än ett år…
    min lillasyster är 3 år, och ända sedan hon föddes har jag gjort allt jag kan för att övertala min pappa att inte straighten hennes hår när hon kommer upp i åldern. vill inte att hon ska växa upp och tänka att det är något fel på hennes hår eller att det är något som måste ändras på för att bli fint, det är redan fint som det är!! min pappa verkar dock inte fatta grejen (han är inte så involverad i mina och mina systrars “hair issues” lol) och inte heller hennes mamma heller, som själv rakpermar sitt hår. när jag tog upp det med en kompis en gång, sa hon att afrohår kan vara sjukt jobbigt att underhålla och att det därför är “skönare” att rakperma det eftersom det är lättare att sköta om. har aldrig tänkt på den aspekten då jag själv är halvsvart och har lockigt, men inte afrohår, vilket fick mig att tänka om lite. men jag är fortfarande övertygad att jag borde göra allt jag kan för att hon ska växa upp och tycka om sig själv exakt såsom hon är, och som du säger så är hår inte neutralt för oss svarta tjejer. minns själv hur mycket jag hatade mitt hår som liten, så mycket att jag aldrig vågade släppa ut håret in public tills jag kom upp i sena tonåren, och vill inte att hon ska gå igenom nåt sånt.
    men ja, tänker att eftersom jag aldrig själv upplevt hur jobbigt det kan vara med afro så är det kanske inte min plats att be hennes föräldrar att hålla det naturligt, enkelt för mig att säga liksom?? *har en tendens att overthink saker*

    • Men OJ, missade ju helt denna fina kommentar?? Antar att du har läst Falskhetens inlägg om hår nu, annars — asbra och kolla in!

      Detta är så komplicerat — å ena sidan ÄR det lättare att sköta “rakt” hår, plus att man blir typ jagad av folk om man har afro. (“Åhfåkännaaa?” Eller så blir man inte ens tillfrågad :-/) Men samtidigt lägger man ju ändå ett värde i håret om man gör det “rakt” — typ nu ser det “fint” ut. Neh, skitjobbigt! ❤

  9. åh citatet i början!! Så starkt och sant. Ja hur fan ska man känna sig inkluderad när man ser vita människor var man än vänder sig? I reklam efter reklam är det folk som grillar/ kör bil/ tvättar håret/ skvallrar/ äter chips/ solar/ ler och allt är så….lockande, drömbilder ur ett liv. Men var finns vi? Ja inte i era drömmar tydligen.

  10. Jag är svensk, vit, men jobbar för en liten afrikansk stat och mina jobbkollegor består av både vita och pocs (eller coloured och blacks som det heter då landet låg under apartheidstyre fram tills för drygt 20 år sen) och de tre åren jag varit är har varit en parad av jobbiga ögonöppnare för hur urbota oblivious man varit. som när tyska (bor i berlin) män tar sig friheten att klappa på mina kollegors afro “sååå fluffigt ooh”, hur min chef får höra att “o du precis som alla afrikanska kvinnor går med sån grace” och hur det skrattades åt hur en ny afrikansk kollega som för första gången utanför sitt hemland inte hajade varför vita hade olika hårfärger, när vi vita oftast inte har en aning om hur en kollega ena dan kan komma till jobbet i afro och nästa i långa braids (“hur kunde hennes hår växa så snabbt??!!!”).

  11. Asså förlåt men ni som hänger upp er på själva typ “tillgången och efterfrågan” på foundation… ja, allt jag kan skriva om saken är att jag beundrar blogskribentens lugna, pedagogiska svar på era inlägg och hoppas ni tar dem till er.

  12. Jag vill bara säga att du sätter ord på många tankar som jag haft genom åren. Jag upplever att det är svårt att diskutera sånt här med folk då jag i princip är den enda bruna människan jag känner. Så tack för att du skriver klokt:)

  13. Bra skrivet, visst påverkar det oss massor hur människor syns i reklamen! Jag tycker förresten att lockigt svart hår kan vara alldeles otroligt fint, sjukt trist att det också ska bli en grej som folk känner sig dåliga för sådär som alla andra kroppsdelar som inte tycks passa in i reklamvärlden.

  14. Fy fan vad sjukt. Sminkhyllorna alltså … Tack för den ögonöppnaren. Jag kommer se på världen annorlunda hädanefter. Men som ny här har jag lite svårt att hänga med, vad står WoC och poc och cis för?

    Förresten: http://www.sleekmakeup.com/

  15. Foundation för WoC är något jag också undrat över varför det inte finns. Känts helt ologiskt.
    Blev glad när jag såg att MAC faktiskt hade nyanser hela vägen brun! En kedja är dock inte tillräckligt, but its a start. (Och hade ju inte skadat med något som inte var svindyrt)

  16. Pingback: Varför ska en förklara igen och igen för människor som inte vill förstå? | Fanny

  17. E mixed o har en dotter på 4 år. Hon vill ha gult hår, hon vill ha låååångt hår.. Men både jag o hennes pappa har ju afrohår så de e ju kört fattar hon. Så hon blir förbannad, ibland gråter hon över sitt hår. Hon har sett sin farmor göra håret rakt, en gång rakfönades hennes hår av farmor (fyfan!). Hon blev överlycklig o jag blev asförbannad. Själv minns jag första rakpermanenten, jag var elva o kunde svänga runt med håret wow!

    Vi bor i ett blandat område med många afrobarn men min dotter har ändå snappat upp vad som är “finast” hår att ha. Men hon e ändå glad för hon e ju vit tror hon för hon blev lightskinned (fast den enda vita i hennes familj är mormor).
    Jag vet inte vad jag vill säga med denna långa utläggning mer än att jag blir så jävla ledsen o trött… Min dotter e fyra o hon vet redan att (väst)världen e så jävla vit iaf allt runtomkring på teve o reklam o barbie o prinsess skiten hon älskar. Har sparat ut mitt naturliga afrohår i två år för att visa henne att vi är vackra som vi är. Hoppas hon kan tycka det snart hon också.
    ( O jag blir lack för de finns smink för oss loreal, maybelline o andra billiga märken har foundations o sånt o mycket reklam för dessa med svarta modeller i tex amerikanska tidningar, men de svenska skitvaruhusen/skitmodetidningarna vägrar ju köpa in eller advertisa, de tror vi lever på 40-talet med bara etniska svenskar…)

    • Näeh, fyfan. Det börjar så himla tidigt också — barn lär sig så snabbt vad som är “rätt” o “fel”. Förkrossande, men du låter ju som om du kämpar, som om du peppar. Allmylove <33

  18. Jobbar i reklambranschen och är dödsless på hur jävla vit reklamen är. Att visa vita människor är liksom default, som att alla (vita, medelklass) kreatörer på byråer som på sina reklamutbildningar fått lära sig att “tänka utanför boxen” inte kan tänka utanför sitt eget utseende.

  19. Jag pratade med en nära vän om det här, han tyckte det inte var något konstigt med att i ett så pass vitt land som sverige ha en vit mediabild. Att identifikation leder till konsumtion. Man ba eh ja nä. Först och främst är det ju inte direkt en statiskt korrekt representation någonstans, noll poc el liknande trots att de bor och konsumerar inom sveriges gränser (plus alla är supersmala och supervackra und so weiter). Det är också konstigt att tro att man inte kan utveckla förmågan till identifikationen hos människor. Att växa upp som ung tjej är att lära sig att identifiera sig med manliga protagonister i böcker och filmer m.m, överallt ca hela tiden (samma med vita protagonister) och se det som neutrala berättelser. Vita människor måste för fan börja se sig själva i människor som inte ser ut som dom själva. Och sluta se sig själva som neutrala. Lite förmänskligande för bövelen!

    Och alltså din bloggy ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ Blir så glad varje gång du uppdaterar!

  20. Pingback: vit media | en feminista

  21. Lägger från och med nu till din blogg i favoriter på datorn. Är här i egenskap av tidigare HELT blind vit kvinna som nu börjar förstå vad bl a rasism verkligen handlar om. Blir så jävla ledsen över hur JAG samverkat med andra vita för att upprätthålla den skit vi gör. Fortsätt skriva och jag ska fortsätta läsa. Som någon tidigare skrev, nu tänker jag som vit kvinna bara hålla käften och lyssna och lära. ❤

  22. “if you want to make a human being into a monster, deny them, at the cultural level, any reflection of themselves.”

    Språket påverkar hur vi ser på oss själva. Som etnisk svensk känner jag inte längre att ordet svensk matchar min identitet. Jag har blivit namnlös. I brist på etiketter som jag själv kan acceptera greppar jag efter andra ord. Etnisk svensk. Vit. Europé.

    Visst, de orden passar utmärkt, men varför stjäls min identitet? Med vilken rätt nekar man etniska svenskar vår identitet?

    Jag reclaimar ordet svensk. Jag är inte bara “etnisk” svensk. Jag ÄR svensk, och svensk är inte något som etiopier eller tyskar eller ryssar bosatta eller ens födda i Sverige är, eller ens skulle kunna vara. Ni kan leva som svenskar, känna er svenska och gilla staten, landet, kulturen och kanske till och med folket, men svensk föds man till. Svensk betyder svensk, född av svenskar, tillhörandet det folk som kallas svenskar.

    Svenskhetens vara eller inte vara är egentligen helt ortogonalt och oberoende av mångkulturens vara eller inte vara. Mångkultur kräver inte att majoritetsfolk avskaffas, osynliggörs och berövas sin identitet. Men det hjälper förstås, om det är mångkultur som är den slutliga lösningen, slutmålet, det stora globala språnget.

    Personligen anser jag att avskaffandet av vithet = avskaffande av vita = folkmord.

    “Amerikanen” Noel Ignatiev uttrycket denna strävan helt utan omsvep.

    För att återknyta till citatet: Alla som nekar svenskar en identitet som just -svenskar-, skapar monster. Det är inte bara den nya feminismen som lärt sig rasmedvetande.

  23. Pingback: Fan vad Fittigt med Smink | Fan vad Fittigt

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s