Iggy Azaleas Bounce och den vita blicken

För ett litet tag sedan dök den här frågan upp på bloggen:

Kan du berätta mer om den ‘vita blicken’? Hur du ser på denna aspekt. Vad karakteriserar den? Hur upplever du den?

Och som en skänk från ovan släppte Iggy Azalea videon till låten Bounce (om man med “skänk från ovan” menar “ett regn av piss”) så att jag kunde använda den som ett ~*målande exempel*~! THANKS IGGY det enda positiva som kommer att komma ur den där videon, för mig. Eller vad tycker ni? Dömer jag henne för hårt?

SVAR NEJ jag dömer henne inte för hårt. Den här videon är creepy as hell. För det första är den ju ett solklart exempel av cultural appropriation, det vill säga när någonting från en minoritetskultur töms på värde av majoritetskulturen och fylls med “guuu va ballt!!”. Men för det andra tar den upp och förtydligar en konsekvens av bland annat cultural appropriation och vit hegemoni — jepp, den vita blicken!

eww bounce

Once more, White bodies are centred, and Black bodies are pushed to the background and the margins of the frame. The White presence is normalised, and Black bodies only become the focus if their ‘abnormality’ or ‘exoticness’ is to be highlighted.

bounce

These pictures underscore White rule. The White gaze controls the Black workers and the gaze of the camera documents this imperial gaze asserting order. (100)

Elahe Haschemi Yekani — The Privilege of Crisis: Narratives of Masculinities in Colonial and Postcolonial Literature, Photography and Film.

Den vita blicken (kallas även för “the imperial gaze”) kan liknas vid — dun dun — den manliga blicken. Den manliga blicken är vi feminazis (joooke!) rätt bekanta med; det är den heterosexuella (vita) mansblicken som kontrollerar och objektifierar den “passiva” kvinnokroppen i reklam, filmer etc. Alltså: för det första är det ANTAGANDET att “blicken”/”publiken” är heterosexuell och manlig (ya’ll know vad jag menar, ni har sett Game of Thrones). Men för det andra är den manliga blicken ett maktinstrument. Den formar beteenden, kroppar. Som kvinna, när man inte kan gå ut med risigt hår, när man skäms över sin kropp eller sminkning. Man ser sig själv UTIFRÅN.

Lite som den vita blicken. För hur positioneras den vita kvinnokroppen i Iggy Azaleas video? Och vart är de anda, icke-vita kropparna? I bakgrunden, så klart. Färgglad rekvisita. Och Iggy är medlaren mellan publiken och det “främmande”, det “andra” — hennes kropp leder blicken, är bekant, normativ. Vacker och trygg.

Eller hur.

Att se sådana här saker som rasifierad/PoC/s k blatte leder till en viss kluvenhet, ett dubbelt perspektiv. Å ena sidan är det meningen att man ska relatera till den vita blicken (här ex. genom fokus på Azalea, som då agerar medlare), och å andra sidan stöts man bort. Exkluderas.

För jag är det främmande, det spännande och exotiska, den andre. Den aktiva vita blicken skapar mig, det passiva objektet.

It is a peculiar sensation, this double-consciousness, this sense of always looking at one’s self through the eyes of others, of measuring one’s soul by the tape of a world that looks on in amused contempt and pity.

Den vita blicken finns även i böcker, så klart. Jag minns när jag läste Mörkrets hjärta till ett seminarium och fick höra att texten inte alls var rasistisk eftersom Afrika var en metafor. En metafor! Det känns ju bättre. Det kan ju förklara avståndet mellan mig och berättelsen — jag är dess metafor. Såhär skriver Toni Morrison (<3) om hennes erfarenhet av den vita blicken i litteraturen:

I never asked Tolstoy to write for me, a little colored girl in Lorain, Ohio. I never asked [James] Joyce not to mention Catholicism or the world of Dublin. Never. … It is that business of being universal, a word hopelessly stripped of meaning for me.

En liten hemlis: när folk säger att ett konstverk är “universellt” eller “tilltalar människans natur” syftar de bara på ett enda, individualiserat universum, en människa. Det är därför alla “genier” bara råkar vara vita män.

Jag kan fortfarande bli ställd, överraskad, när jag läser en text eller ser en film som avvisar den vita blicken eller ifrågasätter den. När en icke-vit karaktär dyker upp utan en kommentar eller förklaring, utan ett långt stycke om hur hens, “hud liknar smält choklad i vårsolen”, etc, blah. Det känns alltid som en liten lättnad.

För att avsluta, kolla in Solanges video till Losing You, inspelad i Sydafrika (ah know, värsta klyschan, men älskar den). Den är icke-hierarkisk, lekfull, och objektifierar slash exotiserar inte.

Advertisements

12 thoughts on “Iggy Azaleas Bounce och den vita blicken

  1. Hej!

    Först och främst vill jag bara säga TACK för ett sjukt bra inlägg och för en extremt bra blogg överhuvudtaget, har läst igenom hela arkivet nu. Är en jävel på feminism och patriarkala strukturer men har insett att jag är rätt kass på rasistiska strukturer och förtryck så försöker educate myself så jag kan (i egenskap av vit då) förhoppningsvis kan bli lite mindre rasist. Vill ej va vit medelklassbrud som ba är intellektuell och ska verka som en “god människa” genom att läsa om sådant här men fattar att det förmodligen är så jag låter…jaja.

    Kollade på både Iggys video (ew) och på Solanges och ville bara fråga om det är så att Solange video fungerar bättre pga att hon själv är PoC? Alltså, jag ser ju att den inte är vidrig på det sättet som Iggys är, men hade en vit tjej ens kunnat göra en icke-hierarkisk och icke-exotifierande video som utspelar sig i en miljö med PoC’s? Liksom, är det ens möjligt in the first place så att säga? Förlåt om detta är en skitdum fråga.

    • Heej! SUPERKUL att du gillar bloggen, och absolut ej en dum fråga, ju? Klart att Solanges video “funkar” bättre pga att hon är en WoC, men jag tror inte att det är omöjligt för en vit artist att göra en video i/bland en miljö dominerad av PoCs. Nix. Däremot är det myyycket svårare. Oftast väljs ju sådana miljöer just PÅ GRUND av att de ska “skapa en kontrast” mellan den vita artisten och den icke-vita bakgrunden (framhäva det exotiska, alternativt lyfta fram “livsbejakande” och “vilda” element i sångtexten, se ovan.) Jag skulle tro att själva the key element så att säga skulle vara att artisten, som Solange ovan, placerar sig själv lite i periferin (ej leker medlare) SAMT inte förlitar sig på stereotyper. Losing You är den enda musikvideon jag känner till som framställer afrikaner som hippa, roliga, balla, unga, etc. Bör läggas till att jag ej kan komma på en video där en vit artist lyckas med det knepet (men recca gärna!)…

  2. ångrar att jag kollade på videon 😦 älskar förresten att en kommentar på youtube var typ: “how can it be racist?? she’s surrounded by indian people :/”
    ÄLSKAR din blogg, förresten.

  3. Tack för en super-blogg, blir smartare every minute. Jag undrar med Solange video, är inte det också ett exempel på cultural apporpiation? Att som västerlänning åka till Sydafrika och använda subkulturen The Smarties/Smarteez (?) som bakgrund eller i alla fall hipp-faktor till sin video? Jag försöker tänka intersektionellt så det värker i hjärncellerna! För mig så luktar den i alla fall av kolonialism, även om jag håller med om att hon inte bara är i centrum och att det är fint att se en annan bild av Sydafrika. Jag hade samma problem med M.I.As Bad Girls, som många feminist- och anti-rasistvänner hyllade. Känns som hon kommer undan med det pga PoC, men som västerlänning eller överhuvudtaget inte tillhörande (sub)kulturen som en använder i videon? Maktperpektivet lixom.

    • Vassego och taaack för att du läser! Jag förstår absolut where you’re coming from; man får liksom inte glömma bort maktpositionen som västerlänningar kan inneha rent generellt, detta oavsett hudfärg. Däremot ser jag inte Solanges video som cultural appropriation, då den varken försöker definiera eller exotisera den quote unquote andre och dess uttryck. Tvärtom normaliseras den icke-vita blicken — samtidigt som exempel på kolonialism lyfts fram (typ skylten “Harlem Avenue” och den brittiska flaggan). ÄLSKAR snubben som har den brittiska flaggan som slips, då den kan tolkas dubbelt: antingen som ett minne av kolonialismen ELLER som ett återtagande av en laddad symbol, en positiv omvandling. Rent generellt är detta faktiskt den enda video jag kan komma på som utspelas i ett afrikanskt land INTE för att ba, “Mm, snyft, Afrika, va sorgligt.” Utan för att lyfta fram en subkultur, någonting som påvisar en heterogen kultur snarare än en homogen kontinent.

      Ang. Bad Girls — igen, fattar vad du menar! Det finns absolut en debatt där (se: http://www.racialicious.com/2012/03/06/m-i-a-and-the-real-bad-girls/ där man skriver: “Just because M.I.A. is “brown” doesn’t mean she gets to objectify non-Western cultures.”) Men vad jag gillade med videon var att den betonade solidariteten WoC emellan, samtidigt som den totally vände upp och ner på hur kvinnor i slöja/niqab brukar utmålas — som förtryckta, hjälplösa.

      • Tack för svar/utveckling! Jag letar strategier för att göra bilder/film/konst utan att det blir appropiation, exotisering, objektifiering, estetisering och avpolitisering. I Solange video är det nåt med glädjen, närvaron och samspelet som gör att det funkar. Och de små detaljerna av inbyggt motstånd – hade missat dom! Men tycker det ändå finns nåt med estetiseringen som objektifierar… får tänka vidare på det. Sen är det ju alltid pepp och viktigt med flera och andra bilder som motsäger den normerande!
        Tack för länken om M.I.A, bra med olika perspektiv, både i artikeln och kommentarerna.
        Mera, mera!

  4. Underbar bloggy!! Verkligen ögonöppnare för mig ang. “den vita blicken” och “den manliga blicken”.. I många böcker beskrivs kvinnor å män helt olika, om tjej MÅSTE det nämnas om hon är vacker eller ful, medan män beskrivs typ: han var medellång med brunt hår = ingen värdering. Detta har stört mig så sjukt mkt men verkligen inte fattat varför.. Förrän läste detta inlägg.. Och samma med pocs å vita blicken. All pepp till dig !!!!! Ska läsa hela bloggy nu..

  5. Bra blogg, som de andre redan sagt.
    Är själv väldigt vit (även om jag trodde att min släkt hade nåt slags påbrå eftersom farmor var solbränd och hade mörkt hår – min enda blattekompis fick förklara för mig att alla svenskar faktiskt inte är blonda och blåögda). Som sådan finns det mycket jag inte vet/förstår och en tanke som slår mig är att om jag verkade inom kultur, tex författare (vilket jag velat bli) hade jag kanske hellre valt att utesluta svarta karaktärer för att jag vet att jag inte vet något och därför riskerar att göra en skitdum skildring. Vad är värst – en rasistisk bild av svarta eller ingen bild alls? Svårt det där. Antar att det är så alla män tänker – eller typ – när de utesluter kvinnor: “jag vet inget om dem, bäst att inte ens försöka”.
    Bara några grubbel som föds.
    Jag kan verkligen förstå att man som svart känner sig oynlig. För mig är svarta liksom jätteudda – jag ser dem sällan på stan och sällan på tv och när jag ser dem är min hjärna snabb på att uppmärksamma mig på att svart är svart, något annorlunda, främmande, att ta ställning till. Svårt att bryta den attityden när den alltid uppmuntras.
    Det är ju i mångt och mycket EXAKT samma sak som med kvinnorepresentation i en manlig värld. Att man då inte som feminist kan se det problemet och kommer med argument som att hudfärg inte spelar roll osv är å ena sidan sjukt konstigt, å andra sidan rimligt eftersom det är jobbigt att sätta sig i rollen som ovetande när man tycker sig veta allt.
    Så, slutsnackat från mig.

  6. Jo, en sak till. Sorry för spammande om allmänna tankar som inte är direkt kopplade till inlägget ifråga – du är förstås fri att radera min kommentar.
    Jag tycker det är bra att du har en så personlig utgångspunkt. Du är öppen med hur du reagerar på och tänker kring saker, hur det känns för dig.
    PK har ju blivit som ett skällsord som även innebär att man inte menar något med det man säger utan bara vill smälta in i PK-eliten. Att egentligen tycker man inte si och så, egentligen är det ingen som bryr sig, men man letar problem för att ha nåt att tjafsa om. Så är det ju inte. Vi (feminister mfl) verkar utifrån våra egna upplevelser och känslor, och det tror jag är viktigt att lyfta fram. Att inte hemfalla helt åt den här akademiska tonen utan vara ärlig med att “detta gör MIG förbannad och ledsen”, det är på riktigt och inte bara nån teori som man kan läsa in sig på.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s