Rescue me! …not.

Tjohopp! Hur långt har vi kommit i ”debatten” nu? Påminn mig. Har vi erkänt att rasism är ett strukturellt problem än? Toppen! För nu blir det STORY TIME.

Jag är intresserad av berättelser. Jag är intresserad av hur de konstrueras, hur de utformas, varför man väljer en handling över en annan. Vilka som får vara huvudroller, biroller, offer, hjältar, lurrrve interests, ondskefullt skrockande Evil Overlords. Det är så himla spännande, eftersom nästan alla har så lätt att ta till sig berättelser – vare sig det är filmer, böcker, TV-serier eller spel. Testa själv, vettja! Vad tror ni att den här filmen har för handling?

ugly_truth_ver2_xlgDet stämmer! Det är en tragisk berättelse om en ung man med ett hjärtformat könsorgan.

Berättelser förändras över tiden, absolut, och jag försöker inte påstå att det är statiska. Däremot (!) finns det återkommande mönster i berättelser som både producerar och reproducerar vissa ideologier och attityder. EN av dessa berättelser kan illustreras med denna dikt (hem, hem):

Take up the White Man’s burden–
Send forth the best ye breed–
Go bind your sons to exile
To serve your captives’ need;
To wait in heavy harness,
On fluttered folk and wild–
Your new-caught, sullen peoples,
Half-devil and half-child.

På svenska, något slappt översatt, I admit: ”Ta upp den vita mannens börda! Dvs skicka iväg era söner så att de riktigt kan TJÄNA de där otacksamma halvdemoniska barnen i kolonierna. Och när jag säger ’tjäna’ menar jag of course ’förslava’, ’döda’, ’våldta’, etc. Ge er hän!”

Det här är en dikt av Rudyard Kipling, engelsk poet plus allmänt mustaschprydd snubbe. Tack, Rudyard Kipling, för att du inte sticker under stol med en av de STORA koloniala berättelserna, vilken är denna: en vit individ (oftast man) räddar hjälplösa mörka offer – oftast från en situation som har sin UPPRINNELSE i ett kolonialistiskt och rasistiskt system.

Rent psykologiskt är ju detta fascinerande. Det är också en riktig toppen-story, eftersom den involverar så himla mycket som är poppis i västvärlden: den vita hjälten, det icke-vita offret (obs totalt berövat sitt aktörskap), den vita hjältens ”frälsning” genom den icke-vita karaktären…

Av uppenbara skäl är ju detta också problematiskt som fan. För det första: den icke-vita karaktärens offerskap och lidande existerar inte för att HEN ska genomgå någon förändring eller utveckling, utan för att den vita HJÄLTEN ska göra det. För det andra befäster den vita hjältens heroism hans maktposition: han blir större, den icke-vita karaktären blir mindre.

Men den icke-vita karaktären är den som lider. Och som blir platt, avhumaniserad, i beroendeställning. Vad handlar den här filmen om, tror ni?

machine_gun_preacher-17812179-frntl

”God bind your sons in exile/to serve your captives’ need”. Minsann.

Det här är, som sagt, en populär berättelse. Och man ser den återkomma, igen och igen, inte bara i film, böcker och dikter, utan IRL. Den vita räddaren i nöden. Det stackars hjälplösa bruna offret. För vad säger den här bilden? Vad har den för story?

kony

Det här är en bild på Jason Russell, mannen bakom kampanjen Kony 2012. Såhär skriver Teju Cole, vars bok Open City utgörs av ett irrande, sökande narrativ som centrerar marginaliserade röster (fantastisk om man gillar sådant, vilket jag ofc GÖR):

One song we hear too often is the one in which Africa serves as a backdrop for white fantasies of conquest and heroism. From the colonial project to Out of Africa to The Constant Gardener and Kony 2012, Africa has provided a space onto which white egos can conveniently be projected. It is a liberated space in which the usual rules do not apply: a nobody from America or Europe can go to Africa and become a godlike savior or, at the very least, have his or her emotional needs satisfied.

Han pekar ut några väldigt viktiga problem med White Savior-berättelsen: att det är en vit fantasi som projiceras på människor som avhumaniseras, som blir möjligheter genom vilka den vita hjälten kan rädda sig själv; samt att det döljer mer komplexa problem, problem orsakade av kolonialism och kapitalism, en systematisk exploatering vi i västvärlden tjänar på.

We can participate in the economic destruction of Haiti over long years, but when the earthquake strikes it feels good to send $10 each to the rescue fund.

VETNI, läs hela texten. Denna vackra människa. Men jag skulle också vilja lägga till detta: berättelsen BEHÖVER inte utspelas ”där borta”, i de forna kolonierna. Nix, pix. Man kan se den i The Blind Side (vit kvinna räddar fattig svart pojke sååå inspirerande) och även i Dangerous Minds (”been spendin most our lives/living in a white guilt paradise”). Resultatet är dock detsamma. Alltid samma perspektiv. Alltid samma dynamik. Alltid samma förenkling av riktigt jobbiga, tråkiga sanningar ingen orkar kännas vid.

Sedan tycker jag att ni bör titta på det här klippet: AVATAR, aka Anglos Valiantly Aiding Tragic Awe-Inspiring Races. Fråga er VEMS berättelse som skrivs och från vilket perspektiv. Vem lär man sig att sympatisera med?

När man berättar de marginaliserades berättelse är det nästan aldrig ur deras perspektiv. När man pratar om kolonialism, om förödelse, om fattigdom, om rasism. De riktigt stora HITTARNA lär oss inte att känna igen de berättelserna från de drabbades sida — bara från den andra sidan, den vita sidan. Så att vi ska känna oss bekväma med oss själva. Och vilka är “vi”?

Just det.

Advertisements

6 thoughts on “Rescue me! …not.

  1. Jag gick på den myten själv så sjukt mycket. Jag åkte ner till Sydafrika för att volontärarbeta och trodde jag skulle kunna rädda någon, känna att jag gjorde något, bidra. Det var ju såklart med goda intentioner. Någon tanke på att ge tillbaka av det överflöd jag fått genom att vara född i Sverige. Men oj vad jag fick lära mig att det inte fanns någon att rädda, det var jag själv som behövde hjälp när jag väl var där utlämnad till ett land jag inte kände. Det var verkligen en viktig lärdom och det gjorde ju också resan så mycket mer fantastisk då maktobalansen blev mindre i och med min okunskap att klara mig själv där. Och det väckte många tankar kring privilegier, hudfärg och kolonialism. Och det fick mig också att reflektera på ett helt nytt sätt kring min egen hudfärg som dittills hade varit ganska osynlig för mig själv, som så ofta privilegier är.
    Tack för en grym blogg också!!

    • Heej, vassego, glad att du gillar!

      Annars, White Saviors stöter man absolut på i välgörenhetssamband. Många har ju goda intentioner, men har kanske inte tänkt till — ex. vad får DU ut av det här, får du egentligen ut mest? Hur ser du på de här människorna? För en TILL story time:

      En gång stötte jag på några tjejer jag var bekant med. De stod och samlade in cash till en välgörenhetsresa de skulle göra till “Afrika” så att de kunde bygga skolor där. De bara, “Ååh, du fattar inte, barnen där har inga skolor! Inga kläder!” och visade bilder. “Mhm, vilket land ska ni åka till?” frågade jag. TOTAL himla tystnad. “Eehh… kanske Tanzania? Tror att de var Tanzania, ska kolla,” säger den ena tjejen.

      DÖR. Spelar ingen roll vilket land TÄNK PÅ BARNEN. Och detta sagt helt straight-faced av två vita tjejer till en afrikansk tjej. Verkliga White Saviors där.

  2. å ja!!!! det citatet av teju cole, så klockrent! har varit mycket i ghana samt två rundor i togo det senaste året, där jag pluggade tillsammans med andra (vita) utbytesstudenter som visade den “attityden”. inte alla, men flera. värst var när jag var i togo och på hotellet jag bodde på så fanns en massa äckliga franska gubbar som alla hade unga, vackra togolesiska flickvänner som det var så tydligt att de tyckte var under dem och som de ALDRIG hade varit med om de var kvar i frankrike *spyr* men de såg ju det såklart som att de tjejerna hade tur att vara med dem eftersom de skulle kunna vara på gatan utan dem. the white savior to the rescue.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s