Rasism? Fördomar? Dance off!

Lady Dahmer har nyligen lagt upp ett inlägg på sin blogg kallad ”Vad är en svartskalle?” Någon ifrågasatte nämligen hennes egen upplevelse av sig själv som just svartskalle, vilket (förståeligt nog, BTW) provocerade henne.

Men! Det var inte det jag tänkte skriva om, pga det är none of my bizniz. Vad jag däremot ville diskutera var den här kommentaren:

lady dahmer fördom

Men är rasism alltid rasism? När är det egentligen fördomar man pratar om? Varför bör vi överhuvudtaget göra åtskillnad?

Okej, såhär: personligen tycker jag INTE att fördomar är detsamma som rasism. Som jag tidigare har skrivit i den här bloggen ser jag rasism som ett systematiskt förtryck. Asså: rasism är prejudice plus power, fördomar plus reell makt, som skapar en struktur som missgynnar icke-vita. Eller, för att citera mig själv (OBS med självdistaaaans):

Rasism yttrar sig genom makt kombinerat med fördomar. Vad innebär detta? Det innebär att rasism inte bara är någon som hyser fördomar gentemot en specifik folkgrupp – det är när dessa fördomar stöttas och förstärks av samhället i stort. Alltså: fördomar och rasism är två olika benämningar på liknande, men olika, sociala fenomen. Den första sker på individuell nivå och den andra stöds av ett system.

DÄRFÖR kan jag reagera med viss irritation när folk ba, ”I FEEL YA, sistah, rasism suger! Som en fjärdedels finne vet jag hur det känns.” Eeh, jaha? Är finnar verkligen systematiskt missgynnade i det svenska samhället? Don’t think so, liksom! Till en viss del har nämligen rasism med hudfärg att göra. För rasism har till stor del att göra med vart man uppfattas komma ifrån.

Som vit/ljushyad åtnjuter man vissa privilegier i den där härliga hudfärgsbaserade hierarkin som genomsyrar vår kultur. MENNN (och det här är viktigt att komma ihåg, ju, så lissen up) VEM/VILKA som räknas som vita/ljushyade beror på kontext, på tid och plats. För inte så länge sedan sågs irländare inte som ”riktigt” vita i USA, vilket känns ganska crazy nuförtiden.

Helt ärligt och kort, alltså: jag tycker att s k ”fördomar” mot exempelvis somalier är rasism, eftersom dessa fördomar till en viss del återspeglas och sanktioneras på samhällelig nivå. Fördomar mot, typ, tyskar? Not so much. Och jag tycker att det är viktigt att skilja på fördomar och rasism eftersom det annars blir omöjligt att motverka och motarbeta rasismen på ett systematiskt sätt utan att folk ba, ”Men ALLA har vi fördomar, ju. En gång blev jag kallad RENSKAV på gatan för att jag är norrlänning!” …yeah.

I övrigt vill jag också leverera ett hett boktips: diktsamlingen Vitsvit av Athena Farrokhzad. Jag har läst den två gånger på två dagar och kommer säkert att göra det igen, snart. FULL DISCLOSURE: har pluggat litteratur, med inriktning på just poesi, så är lite av en litteraturnörd.

 Snapshot_20130423_4

Ett citat jag tänkte lite extra på var detta:

Min bror sa: Det enda språk du kan fördöma förgripelsen på är förgriparens språk
Och förgriparens språk är ett språk som uppfanns för att rättfärdiga förgripelsen

Om man ses som utomstående, som den Andra, hur beskriver man sig själv och sin verklighet i ett språk som försöker utestänga en? Som befäster ens exil?

Advertisements

16 thoughts on “Rasism? Fördomar? Dance off!

  1. 100% finne. Man. Du har helt rätt i allt du säger. Jag har fått höra om min härkomst hela livet men ändå alltid vart inkluderad på helt andra sätt. Ingen diskriminerar mig på sätt som förhindrar mig i livet då jag är vit och har en kuk. Visst, kniv, supa, tango etc får jag ju höra konstant, men det är inte rasism som sådan. Tack för bra läsning!

  2. Det finns många vittnesmål från finländare som kom till Sverige på 60-talet om rasism, diskriminering på arbetsplatser (fick bara göra grovjobben, inte vara chefer), nedlåtande kommentarer (“åk hem finnjävel”) och institutionaliserade fördomar från svenska myndigheter (“ni bara super och slåss”).

    Sverige har också en historia av att ha kolonialiserat Finland vilket har lämnat en känsla av underlägsenhet i Finland och en känsla av överlägsenhet i Sverige. Än i dag är det många i Finland som känner mindervärdeskomplex och hat mot storebror Sverige, rätt eller fel.

    Hatet mot finländare i Sverige påminner lite om forna tiders hat mot irländare i England och i USA. Ni kan googla och läsa själva hur irländare behandlades som djur. Det är dock viktigt att påpeka att hatet och fördomarna mot både finländare och irländare har minskat drastiskt.

    Vad allting kokar ner till är att det handlar om etnifiering: det vill säga att en grupp människor påtvingas en identitet. De pekas ut som irländare, som en etnisk grupp, trots att det egentligen inte är någon enorm skillnad mellan en engelsman och en irländare. När en grupp väl har etnifierats kommer diskrimineringen, fördomarna och våldet som ett brev på posten.

    Etnifiering är en djävulsk grej. Det är en sorts propaganda som kan få vilken grupp som helst att förfrämligas och förföljas. Om svenska medier och politiker började beskriva skåningar som barbarer med kriminaliteten i blodet skulle vi snart se trakasserier mot skåningar.

    Vardagsrasism och fördomar är inga bagateller. Förresten, vilka är ni som har rätt att diktera vilka som får känna sig utsatta? Luktar det inte Swedesplaining långa vägar här?

    • Hej! Fint med en lång kommentar!

      Min mening var inte att förringa fördomar gentemot exempelvis finnar. Som jag påpekade i inlägget så är “vit” inte en statisk kategori, utan har skiftat (jag använde dessutom irländarna som exempel — de sågs inte som vita).

      Vad jag ville påpeka är att rasism och fördomar inte bör klumpas ihop. (Använder inte termen “vardagsrasism” eftersom det för mig bara är “rasism”.) Det finns en hierarki i samhället som till viss del är hudfärgsbaserad. (Exempel: när folk ville påpeka riktigt hur “icke-vita” irländare var kallades de “vita negrer”. Förstår du? Vem används som liknelsen här? Vems kropp osynliggörs?)

      Eller såhär: i vårt samhälle SER man vita kroppar överallt. Finnar inkluderas i detta. Även om de bemöter fördomar syns deras kroppar och skattas högt. Deras kroppar HAR inte samma negativa laddning som en icke-vit kropp. Den “talar” inte lika mycket. Dessutom: du talar om etnifiering. Jovars. Men rasifiering, då? När någon ser mig gå på gatan, etnifierar de mig då? Har de någon ANING om vart jag kommer ifrån? Nix, pix. Jag är en “afrikan”. Jag tycker att det är en viktig distinktion.

      OOPS långt svar! Försökte förklara utan att Swedesplaina (älskart).

      • Okej, då förstår jag bättre.

        Det man kan tillägga om irländare och finländare, för att fortsätta på det spåret, är att båda dessa grupper har kunnat lämna sin låga status genom att anamma vitheten. Det står väldigt bra om det i artikeln du länkade till.

        Den rådande vithetsnormen har fungerat som en vinstlott för vita grupper som tidigare varit förtryckta. Genom att ty sig till vitheten, och inte så sällan genom att sparka neråt mot icke-vita grupper, har man kunnat höja sin egen status.

        Vithetsnormen kan sudda ut gamla konfliktlinjer. Men man får inte glömma att rasism handlar om mer än hudfärg. Att etnifiering kan användas som ett medel för att förtrycka, förslava eller skuldbelägga grupper som delar samma hudfärg som förtryckaren. Att det hänt historiskt och händer än idag.

        Jag vill inte state the obvious, bara påminna om att islamofobi, antisemitism och till exempel antiziganism kan existera oberoende av skillnader i hudfärg.

        Frågan här verkar handla om vad som ska räknas som rasism. Och kanske också i viss mån vilken rasism som är värst och måste prioriteras. För mig är svaret på den sista frågan väldigt enkel: den rasism som är mest utbredd är den som ska prioriteras. Det betyder dock inte att annan rasism ska fnysas åt.

        Å sen… vad gäller personer som säger “men jag är ju också fjärdedels finne, jag är också utsatt”… så tycker jag bara att det är löjligt… för det låter som att den personen vill vara utsatt… jag vill inte leva i ett samhälle där utsatthet ses som något ballt… det är inte ett lyckat samhälle för mig… snarare tvärtom

        Tack för svaret och ett bra blogginlägg!

      • Tack själv, hörru!

        Jag tycker att det är så himla intressant, det där med hur man får tillgång till vitheten — och då talar jag ju specifikt om “vitheten” som en social konstruktion, som en viss maktposition. Ett tips är boken Passing av Nella Larsen (vet ej om den finns på svenska, i och för sig!) som handlar om just den där skiljelinjen, priset för att existera i ett sådant limbo. Jättebra!

  3. Jag tycker din blogg är bland det bästa jag läst på länge. Borde vara allmänbildning i skolorna och på arbetsplatser! På riktigt asså, no kidding. Men, när du skriver att finländare inte är utsatta för den rasism du beskriver, med systematiskt förtryck osv, så har du delvis fel. Finländare har alltid sett på av svenskar som andra klassen medborgare i Sverige. Danskar står väl lite högre, förmodligen pga av närheten till Europa. Svenskar känner sig lite hotade av danskar för att dom är så nära kontinenten. Norrmän kommer efter finländare, väldigt långt efter skulle jag vilja påstå. Och ja, jag skulle definitivt se på det som rasism. “Alla” svenskar” vet att finländare är sämre på, ja allt. Mer kriminella, får mer socialbidrag, fler finländare är alkoholister än svenskar, och mycket mycket mer. Det spelar ingen roll att dom oftast är vita. Brytningen sätter finländarna omedbart i ett fack, nedanför svenskarna. Sen givetvis håller jag med om att det systematiska förryck som pågått alldeles för j-a länge mot PoC är värre, mer djupt rotat och, mer “legalt”. Finländarna är ju ändå svenskarnas “bröder och systrar”. Men danskarna och norrmännen är det lite mer. Att jag inte nämner isländarna är för dom är mytomspunna, finns dom ens liksom. Dom är för långt borta, och nästan aldrig här i Sverige. Så dom är inte placerade i nåt fack, typ. Ta detta med en nypa salt, det är grovt generaliserat, men stämmer någorlunda. Japp, du har gissat rätt, jag är vit, man, 30+. Jag vill INTE att världen ska vara som den är idag. Alla som pratar om hur vi ska gemensamt fixa en bättre värld, blir skjutna. En väldigt speciell jag tänker på är The King, nää inte Elvis, utan Martin Luther King.

    Bara för att vara extra tydlig, tro inte att jag jämför när vita förtrycker vita och jämställer det med förtrycket mot PoC, det gör jag absolut inte. Jag trodde att jag visste mycket om förtryck, det du skriver har verkligen öppnat ögonen ännu mer. Tack så mycket 🙂

  4. Hej! är en 17-årig tjej och har sett mig själv som femenist ganska länge, dock är det inte förrän på senare tid som jag faktiskt har fattat vad det egentligen innebär (halleluljah för alla nystartade femenist-instagrams och bloggar med smarta åsikter). Däremot är det här första gången som jag har stött på en blogg som handlar om femenism ur ett “annat perspektiv”, istället för den “generella”(=vita) synvinkeln på det hela. Shiiiiiiiiiiiit vad du har gett mig nya perspektiv, har ju hittills inte tänkt så mycket på strukturerna mellan kvinnor, jag har alltid sett på oss som ett starkt systrarskap. Alltså grym blogg med smarta åsikter, men nu till en grej jag undrar över. Du skriver:
    “Asså: rasism är prejudice plus power, fördomar plus reell makt, som skapar en struktur som missgynnar icke-vita.”
    Menar du då att rasism är endast mot svarta, och inte vita? Nu menar jag inte att låta som en bara-för-att-jag-är-blond-och-blåögd-blir-jag-kallad-rasist-människa, men jag har uppfattat att det även finns rasism mot vita. Enligt mig är rasism även något som drabbar olika etniciteter, inte bara hudfärger. Hehe, du får gärna svara om du tycker att jag har helt fel. Men måste bara säga det igen, det du skriver har verkligen påverkat mig.

    • Hej! GU vad kul att du gillar bloggen!

      Ang. din fråga; nej, det finns inte rasism mot vita. MEN (men!) jag vill påpeka att detta inte betyder att det bara finns rasism mot “svarta”. I stället finns det rasism mot vad jag kallar “icke-vita”. Hur menar jag då? Jo, jag ser inte vithet som en hudfärg, utan som en maktposition — som att vara man i patriarkatet, typ. Och många som ytligt sett, hudfärgsmässigt sätt, är vita klassas av majoritetssamhället som icke-vita — se ex. romer eller irländare way back when i USA (sågs som “vita negrer”). Om man har tillgång till vitheten är man på toppen i ett samhälle som gynnar vita — man har “power”, man har makt.

      Som icke-vit kan jag vara elak, fördomsfull, hatisk, hemsk. Men om jag har fördomar mot vita har detta inget REELLT stöd. Mina fördomar leder inte till att fler vita åker i fängelse, nekas jobb, etc.

      Alltså. Det är dette jag menar med fördomar plus makt. Tänk på det som patriarkatet, typ, fast vit hegemoni/white supremacy. Klarar det upp? Om inte, ställ mer frågor!

  5. Jag håller med dig om att det är skillnad på rasism och fördomar.
    Men en analys som mer eller mindre landar ii att den enda “riktiga” rasismen handlar om vitas förtryck mot icke-vita tycker jag inte är tillämpbar i Europa utan den passar nog bättre i USA. När vi analyserar rasism i Sverige kan vi inte bara applicera amerikanska teorier rakt av, som om vi helt och hållet delade samma historia enbart för att både Sverige och USA tillhör västvärlden, och låtsas som om andra världskriget inte ägt rum och halva Europa inte varit ockuperat av nazister. Här har “vit” eller icke-vit inte varit det primära när det gäller rasism som lett till utrotning, massmord och förslavning utan det har varit “arier” och icke arier som varit de relevanta begreppen. På nazistiska forum i Sverige och övriga Norden använder användarna än idag främst ordet “arier” och inte “vit” när de diskuterar vilka människor de tycker har rätt att bo i Sverige och vilka de tycker har rätt att leva överhuvudtaget.

    Jag håller också helt och hållet med dig om att vem som anses och ansetts vara “vit” är väldigt flytande och godtyckligt. Men oavsett hur man definierar vithet så tror jag att många är eniga om att det fanns relativt få icke -vita människor i Europa när Hitler kom till makten. Majoriteten av de judar han ville utrota och de slaver i bland annat Polen han ville använda som trälar skulle förmodligen betraktas som vita av de flesta idag och av många även då men eftersom det var arier och inte vithet som var (och fortfarande är) det primära rasbegreppet inom nazismen så spelade det ingen roll.

    Du har rätt i att det blir skrattretande när en person som är fjärdedels finne tror att hen förstår precis hur en person med afrikanskt påbrå har det när hen utsätts för rasism på daglig basis i Sverige. Men flyttar man sig lite längre bort än Finland blir det svårare att dra gladklara gränser mellan rasism och fördomar. Ska vi betrakta det som rasism eller fördomar när en polack, en sloven, en kroat, en grek blir kallad för öknamn , får höra nedsättande eller blir nedslagen på grund av sitt ursprung?
    Med tanke på hur nazisterna ansträngde sig och under kriget faktiskt lyckades förslava mängder av slaver i de ockuperade länderna och det var en bärande del i den nazistiska ideologin att slavernas livsuppgift var att passa upp på arier har jag svårt att se det som bara “fördomar” om en högerextrem person inom vit makt-rörelsen uttalar sig grovt nedsättande om t.e.x polacker eller slovener, hur “vita” de än anses vara.

    • Hej!

      Jag tror inte att någon är intresserad av att applicera amerikanska teorier rakt av! (Ser denna anklagelse dyka upp rätt ofta?) Men även om man gjorde det skulle man ju se parallellerna — i att exempelvis irländare och italienare i USA nu är vita, från att ha rasdiskriminerats/utsatts för rasism under en längre period.

      När vi analyserar rasism i Sverige är det också viktigt att vi inte heller landar i nazism = rasism. Rasismen i Sverige är betydligt äldre än nazismen; i nazismen är mycket riktigt “vithet” = inte bara arier, utan även “inte kommunist, inte homosexuell eller trans, inte funktionsnedsatt”. Med det menar jag att nazismens “idealtyp” (vad de ser/såg som en “riktig arier”) var tvungen att uppfylla mer än att “bara” vara “rätt ras”. Och det, i sin tur, tycker jag är viktigt att påpeka — att rasism och nazism har mycket gemensamt, men inte bör ses som samma. Rasismen som återfinns inom nazismen är absolut ingenting som kan avfärdas utan har, mycket riktigt, sin grund i en extremistisk ideologi. Under andra världskriget stöttades den dessutom av ett system (och inte bara i Tyskland/ockuperade territorier).

      Nu var det ju ett tag sedan jag läste inlägget ovan, men vad jag försökte klargöra där var just rasismens *systemiska* våld. Att rasism inte enbart är mellanmänskligt/interpersonal, utan även bör ses som ett system i vilken vissa utnyttjas och andra tjänar på det. Tack för kommentaren! :))

  6. Hej!

    Du har helt rätt i att det är viktigt att inte sätta likhetstecken mellan nazism och rasism och att det fanns rasism i Sverige långt innan den nazistiska ideologin började utformas.
    Att tro något annat blir farligt.
    Det jag ville peka på var dels att det som sagt är viktigt att inte applicera samma förklaringsmodeller rätt av på Sverige /Nordeuopa och USA eftersom “vår” historia och kultur ser olika ut, dels att rasism inte behöver innebära uppenbar rasifiering (av t.e.x den typ personer med afrikansk bakgrund ofta utsätts för bara de åker ned på stan i vilken svensk kommun som helst) för att ge mycket allvarliga konsekvenser på strukturell nivå.
    Trots att det är och var ganska svårt att kunna peka ut vilka personer i en folksamling av främmande människor som var judar eller slaver (de var alltså relativt svåra att rasifiera) så blev ju konsekvenserna för dem ändå ytterst allvarliga i form av frihetsberövande, förslavande och massmord.

    Sedan finns det andra historiska exempel än nazismen på hur rasism, som du skriver återspeglas och sanktioneras på en samhällig nivå och på ett strukturellt plan ger allvarliga negativa konsekvenser för den berörda gruppen utan att det är direkt rasifiering eller att gruppen inte anses tillräckligt “vit” som utgör grunden för för förtrycket.
    Ett exempel på det är hur finsktalande i nordöstra Sverige (där de flesta hade finska som modersmål fram tills för någon generation sedan) totalförbjöds att tala det enda språk de kunde i skolan, även på rasterna. De förväntades tillgodogöra sig undervisning på svenska från och med sju års ålder trots att många av dem kunde ytterst lite eller ingen svenska alls då de kom till skolan. Konsekvenserna blev att många blev halvspråkiga istället för tvåspråkiga, att de inte kunde tillgodogöra sig den utbildning de enligt lag hade rätt till och att många förhindrades att studera vidare som vuxna eftersom komvux och liknande inte alls fanns i samma utsträckning då. Det här handlar alltså inte om enskilda individer utan var ett systematiskt förtryck svenska staten offentligt bett om ursäkt för i efterhand. Man har också gett den finska dialekt som pratas i nordöstra Sverige status som minoritetsspråk, på samma sätt som mn gjort med t.e.x romani chib och jiddish.

    Med detta sagt tycker jag fortfarande, som jag skrev att det är skitlöjligt om en person om är fjärdedels finne enbart genom det tror sig veta hur det är för en person med afrikanskt ursprung att ständigt rasifieras oavsett om en vill det eller inte. Och jag likställer absolut inte en vit finsktalande som ropar n-ordet eller något liknande i nedsättande syfte till en person med afrikansk bakgrund med en person med afrikansk bakgrund som ropar finnjävel till en finsktalande i nedsättande syfte. Däremot är det med tanke på den historiska kontexten allvarligt om en enbart svensktalande person i nordöstra Sverige uttalar sig nedsättande om finnar eller finsktalande. Så har många slagsmål startat.

    Tvångsförsvenskningen och berövandet av språket gentemot de finsktalande handlade väldigt lite om att de inte ansågs tillräckligt “vita” (även om nazisterna visserligen diskuterade om de verkligen var “riktiga arier”) utan mer om kommunistskräck och paranoida föreställningar om att finsktalande kunde konspirera med ryssar om de tilläts tala sitt eget språk.
    Att jag tar upp det beror på att det är ett exempel på statligt sanktionerad maktutövning mot en minoritet som gav allvarliga konsekvenser på lång sikt för en stor grupp trots att
    “vithet” aldrig användes som intäkt.
    Det är alltså inte för att jag på något sätt skulle få för mig att likställa tvångsförsvenskningen med t.e.x slaveriet.

  7. Det statligt sanktionerade förtrycket mot den kurdiska minoritetsbefolkningen i Turkiet är också ett exempel på ett systematiskt förtryck med allvarliga konsekvenser, ett förtryck som inte främst bottnar i att kurder inte anses tillräckligt “vita” utan just i att de är en minoritet i sig och att den turkiska staten har paranoida idéer om att det är farligt att låta kurderna tala sitt språk och utöva sin kultur i för stor utsträckning.
    Att tillhöra en minoritetsbefolkning eller att bekänna sig till (eller antas bekänna sig till) en viss religion är egna, separata grunder för sanktionerat statligt förtryck med allvarliga konsekvenser.
    Men visst kan de separata förtrycken ofta, dock inte alltid förstärkas och reproduceras av vithetsnormen, absolut!
    Muslimer med ursprung i arabiska eller afrikanska länder som lever i Sverige idag diskrimineras och förtrycks ju BÅDE för att de är muslimer i sig OCH för att de inte är eller anses vara “vita”.
    Den nationella minoritetsgruppen samer har förtryckts av svenska staten FRÄMST för att de är en nationell minoritet med ett eget språk, men att de inte ansetts vara “riktiga arier” har till viss del spelat in.

    Förlåt för att jag skrev ett så långt inlägg förresten, hoppas du inte tog illa upp.

    • Klart jag inte tar illa upp av långa kommentarer!

      Men, som sagt: jag har inte copy/paste:at en amerikansk tolkningsmodell ovanpå en svensk kontext. Än en gång: jag ser denna anklagelse återkomma, men förstår inte riktigt vad den har sin grund i. Jag håller med (nästan) allt du skriver ovan, men tycker än en gång att det är viktigt att nyansera: attityden gentemot finnar och samer, rasismen de har bemött i Sverige, kan väl ändå tolkas utifrån en kolonialistisk grund? Dvs. däri låg “nödvändigheten” i andrafieringen (och, i samernas fall, definitivt rasifieringen — se Rasbiologiska Institutet, såklart). Angående kurder i Turkiet så har ju det förtrycket en helt annan historia/grund än den jag analyserar i inlägget ovan — skulle absolut inte använda mig av vithetsnormen när jag diskuterade det. (Precis som jag skulle analysera ex. rasismen som söderfolket i Etiopien möter annorlunda — även om jag också skulle tillägga att jag anser att de möter strukturell rasism, dvs systemiskt OCH personligt våld.)

      Och vill påpeka: judar utsätts nog definitivt för rasifiering. Men under nazismen (som du diskuterar) sattes det upp andra regler för vem som var “riktigt vit” och inte. Alltså skulle jag argumentera att slaver och judar absolut betraktades som “underlägsna” och blev rasifierade/andrafierade. Tror egentligen att vi håller med varandra?

      Men: tänker att rasism är en del av kolonialism, men än en gång att rasism =/= kolonialism (precis som nazism inte är samma som)! Att olika typer av förtryck och rasism har olika bakgrunder och orsaker tror jag inte heller att någon skulle argumentera mot.

  8. Såg ditt svar först nu.
    Jag tror också att vi till stor del egentligen håller med varandra.
    Självklart kan man inte dra likhetstecken mellan rasism och nazism.
    Det håller jag absolut med dig om.
    Det var ju i själva verket så att nazisterna faktiskt inspirerades av det rasbiologiska tänkandet i Sverige och den av staten legitimerade rasismen.
    Om rasism och nazism vore samma sak så skulle det ju inte finnas någon rasism i Sverige att inspireras av när den nazistiska ideologin formades.
    Att jag tog upp skillnaderna mellan Sverige/Nordeuropa och USA berodde mycket på att jag ville påpeka att just begreppen “vit” och “vithet” inte har varit nyckelbegrepp i den rasistiska ideologin här på samma sätt som i USA, utan här har “arier” eller “icke arier” varit mer väsentligt i rasismen. Men så var det naturligtvis redan långt innan andra världskriget. De STÖRRE folkgrupper och minoriteter som levde i Sverige då och utsattes för rasism (och i många fall kolonialism) av den svenska staten, b.l.a “tattare”, judar, samer, romer och i viss mån de finsktalande i nordöstra Sverige “anklagades” inte främst för att vara “icke vita” utan snarare ” icke riktiga arier “i den rasbiologiska ideologin.
    Sedan fanns det ju självklart en enormt stor statligt sanktionerad rasism mot de människor som idag brukar betecknas som rasifierade. Läroböcker i historia och Nordisk Familjebok innehöll rent groteska beskrivningar av i synnerhet afrikaner, men också asiater, USA:s ursprungsbefolkning och många andra folkgrupper.
    Men en annan skillnad mellan Sverige och USA är ju att innan andra världskriget levde det helt enkelt ganska få människor med utomeropeisk bakgrund, “icke vita”,sådana människor som idag betraktas som rasifierade i Sverige. Många vuxna människor i 30 och 40-talets Sverige hade aldrig någonsin sett eller mött någon person som vi idag betraktar som rasifierad.
    Men ändå utsattes otroligt många människor som bodde i Sverige för rasismens och rasbiologins konsekvenser.
    Med detta menar jag absolut inte att bagatellisera eller förminska den rasism de få “icke vita” och utomeuropeiska människor som levde i Sverige då utsattes för.
    Att det var få gör förstås inte det hela mindre allvarligt.
    Det jag menar är helt enkelt att väldigt många människor som levde i Sverige då drabbades av rasism och rasbiologiskt tänkande som gav allvarliga konsekvenser på strukturell nivå trots att många av dem inte skulle rasifieras idag och trots att “vithet” och “icke vithet”inte var de centrala nyckelbegreppen i den rasism de utsattes för.

    Än en gång vill jag påpeka att jag absolut inte vill bagatellisera de vithetsnormer som gör att mängder av rasifierade människor i Sverige idag, varav många är födda här och aldrig har “invandrat” behandlas och betraktas som andra, tredje eller fjärde klassens medborgare.

    Jag tänker helt enkelt att man osynliggör många statliga övergrepp och mycket av det rasbiologiska tänkande som influerade nazisterna om man låser sig vid tanken att just begreppen”vithet” och “icke vithet” alltid är och har varit centrala hörnstenar i all rasism.
    Men det sagt är det inte något jag anklagar dig för att göra, vi verkar eniga om rasism kan ha olika bakgrund och orsak på olika platser och i olika tider.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s