Att leva som man lär

Nina Björk blev nyligen intervjuad i SVTs Min sanning. Som vanligt när det gäller Nina Björk var det roligt, insiktsfullt och intressant. Och som vanligt drog någon upp den där himla fondväggen.

Jo, minsann! Nina Björk, som har gjort sig känd genom att kritisera konsumtionen via tomma drömmar om nya kök, hon har målat en fondvägg. Är inte detta en tom dröm framdriven av konsumtionssamhället, brukar intervjuare fråga Björk med triumf i rösten? Varför kritiserar Björk människor som drömmer om nya kök när hon själv har fixat köket? Gör det inte henne till en – kan man tycka – hycklare?

Fondväggsfrågan är ett ständigt närvarande spöke i intervjuer med vänstertyper. Jag kallar den fondväggsfrågan, men vad jag (och den) egentligen syftar på är detta: lever du som du lär? Om inte, har du då rätt att uttala dig?

Det är en krånglig fråga. Jag menar det! Det är också en dum fråga, i grunden, eftersom den ofta ställs utan hänsyn till vad exakt människan lär. Som Nina Björk mycket riktigt påpekar kan hon inte leva som hon lär eftersom hennes systemkritik går på djupet. Hur kan man leva som man lär om man oftast skriver om att allt är skit men kan bli så mycket bättre? Om man försöker lägga fram genuina och utopiska idéer? Precis som alla andra lever Björk ändå INUTI samhället hon kritiserar; även om hon, typ, flyttar ut i skogen och väver sig en hydda av näver och ormbunkar kan hon inte ta sig härifrån. Och varför skulle hon vilja det? Skulle inte kritiken omöjliggöras om hon inte kunde skriva om det hon omgavs av, om det hon såg omkring sig och sina medmänniskor?

Att Nina Björk ständigt måste förhålla sig till sin fondvägg är frustrerande. Samtidigt: vad frågan i sig uttrycker är inte dumt, utan i vissa fall nödvändigt för politiken vi utövar. Vänsterpolitiker som skattefuskar, bygger hus av solitt guld eller har vykort av Ronald Reagan gömda under kudden – det finns ett problem där. De tror inte på politiken de vill att vi ska tro på. Men det borde också påpekas att högerpolitiker som inte lever som de lär kritiseras i betydligt mindre mån. Tvärtom, det är när de faktiskt lever som de lär som de blir stigmatiserade! Skattefusk? Ja, so what? Borgare hatar ju skatt! Är någon förvånad, liksom?

Nej, men på riktigt: jag önskar att den här frågan kunde användas mer sparsamt, som en exotisk krydda. Typ saffran. Sedan skulle den enbart användas med hänsyn till kontext och relevans, snarare än varenda gång en politiskt idealistisk eller revolutionär människa öppnade munnen. Under tiden kunde intresserade människor försöka att ställa sig själva den frågan (och jag inkluderar mig själv i detta rannsakande!). Lever vi personligen som vi lär? Alla känner vi antirasisten som har en enda token kompis med utomsvensk bakgrund, feministkillen som vurmar för heteronormen, eller den progressiva tidningen med enstaka specialnummer om rasism eller sexism. Och det är klart att det är lättare att närma sig teorier på ett teoretiskt snarare än ett personligt plan, eller att rikta skarp kritik mot ledare inom rörelsen snarare än sig själv. Samtidigt skulle jag vilja påstå att just det personliga är otroligt viktigt. Hur har vi själva formats av samhället vi kritiserar? Hur kan vi ta med det i vår analys?

Sammanfattningsvis: BEGRUNDA ditt LIV. Begrunda inte Nina Björks himla fondvägg.

Advertisements

One thought on “Att leva som man lär

  1. typ… dreglar så bra skrivet. #går ignm hela bloggen inlägg för inlägg. Obs! Är ej farlig stalker. Bara gillar bloggi.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s